Jag är en morgonmänniska och har varit så länge jag kan minnas. Min bästa tid är morgon!
Mémé, min farmor, var likadan och med tanke på hur mycket jag tydligen liknar henne i övrigt är det väl därifrån min morgonpigghet kommer. Så när Dexter väcker mig om morgnarna någon gång mellan kl 6 och 6:30 har jag inga problem med att stiga upp.
Tidig väckning vintertid i Cerbère var inte heller jobbigt eftersom gryningsljuset började skymta. Men svenska vintrar är mörkare. Mycket mörkare. Inte säkert att jag tycker lika mycket om Dexters och mina morgonpromenader när det är becksvart ute och det dröjer flera timmar innan solen visar sig ...
I morse fick vi en dimmig promenad. Mycket fukt i luften men hela 13 °C varmt redan kl 6:30. Vi ska få ännu en varm och vacker dag, sägs det. Perfekt eftersom vi om en stund ska promenera ner till fina Trädgårdsföreningen för att träffa sonen och flickorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar