Det är inte förrän man bott i en trakt där en snart treårig torka gjort vatten till en bristvara, som man förstår vad klimatstress innebär. Tillbaka i Sverige kan jag inte sluta förundras när jag ser grönska och porlande bäckar. Sånt som jag var blind för innan vi flyttade ner till Cerbère ser jag väldigt tydligt nu och det är helt galet att Sverige har en regering som struntar i att föra en offensiv klimatpolitik. Men det är klart – ingen av de sittande ministrarna behöver ta konsekvenserna av sina beslut. De lämnar glatt över problemen till kommande generationer.
Förutom att reta mig på Sveriges regering spånar jag kring vad min nästa roman ska handla om. Jag har ett par olika idéer som jag behöver bolla med mig själv innan jag vet om de håller för en hel bok eller inte. Det innebär dock inte att jag drar mig undan världen för att tänka i fred – tvärtom! Jag blir mer kreativ av upplevelser och av att möta andra människor. I lagoma doser.
2 kommentarer:
Jag håller verkligen med! Man kan ha olika åsikter om politikska frågor och olika partier har sina goda och dåliga idéer inom skilda områden, men just regeringens klimatpolitik är så chokerande oansvarig och kortsiktig, så man tappar förtoendet för dem i stort. Jag är verkligen orolig för mina barnbarn och hur livet ska bli för dem. Man tänker att även de som har makten har barn och barnbarn, som de borde måna mer om än om kortsiktig makt.
Ja, man tar sig för pannan och undrar hur dessa människor är funtade!
Skicka en kommentar