Vi har gått tillbaka till vintertid – eller normaltid som det ju egentligen heter. Så igår slocknade jag före kl 22 och vaknade i morse före kl 5. Det brukar ta mig ett par dagar att komma ikapp tiden igen.
Releaseminglet i förra veckan var toppen och nu finns Vindarnas hus hos bokhandlarna! Det är ju inte givet att den fysiska bokhandeln tar in ens bok och jag är därför tacksam varje gång de lägger in en beställning. Ljudboken släpps i mitten av november.
Så himla fint det var att få åka till Stockholm och träffa vänner, familj och kollegor som jag inte sett på länge. En av fördelarna med att vara tillbaka i Sverige. Jag passade på att pitcha min nya romanidé för min förläggare och hon gav mig grönt ljus. Nu vet jag vad jag ska ägna mig de kommande månaderna åt. Jag tänker dock inte stressa fram en ny bok utan låta berättelsen växa fram i sin egen takt vilket, som bekant, inte är den snabbaste.
Fick besked när jag ringde bröstenheten på US att knölarna i bröstet inte är elakartade. Vad för slags knölar det handlar om vet jag dock inte ännu men jag skulle få ett brev om det. Även om jag inte var jätteorolig har jag ändå gått och funderat på hur allt skulle bli om det visade sig att jag var sjuk. Detta är lite typiskt mig – att jag spelar upp olika scenarion i mitt huvud och har så gjort sedan jag var liten. Tänk om ... frågar jag mig och sedan är jag igång!
1 kommentar:
Vad skönt att det inte var någon fara!
Skicka en kommentar