I Banyuls-sur-Mer!

För en veckas sedan satte vi oss i bilen och påbörjade färden söderut, till Banyuls-sur-Mer. Vi  har alltid gillat Banyuls och känner byn väl. Det var hit vi åkte för att storhandla, gå till banken, tandläkaren och optikern, äta gott osv. Det bor nästan fyra gånger fler människor än i Cerbère vilket innebär att byn är mer levande så här års än Cerbère som kommer att sova sin törnrosasömn ända fram till påsk.

Resan hit gick utan problem. Skrev lite om den på Instagram. Vilken skillnad det var att bila under lågsäsong! Många lastbilar i Tyskland – som alltid – men betydligt färre personbilar och vägarbeten. Vi slapp alla dessa köer som annars är det vanliga på tyska motorvägar. 

Framme i Banyuls sov vi först tre nätter i en marklägenhet i väntan på att översta våningen i samma hus skulle bli ledig. Vilket lyft det var att komma upp till ljuset, takhöjden och utsikten! Havsutsikt bryr jag mig inte om. Jag har ju i flera år haft den mest fantastiska havsutsikt man kan önska sig och gillar att, för omväxlingens skull, blicka ut över takåsar och berg. Lägenheten har dessutom söderläge och terrassen ligger i lä vilket är en fördel när den kalla Tramontane blåser.

Hittills har vädret varit rätt så uschigt men jag tänker inte klaga. För naturen är grön och prunkande, och det porlar i bäckar som varit helt uttorkade de tre senaste åren.

Idag är det söndag och vi har precis ätit lunch: grillad kyckling med färska tomater, chèvre och basilika. Istället för bröd blev det marokanska pannkakor bakade på mannagryn.
Till det ett glas lokalproducerat rosé från Lafage. Allt inhandlat på marknaden och utomordentligt gott. Köpte också ett marokanskt uppläggningsfat. Kanske att jag köper ett till innan vi åker härifrån ...

Det känns fint att vara tillbaka i vårt gamla hörn av världen men också förvirrande. För även om allt är välkänt och välbekant är det ändå inte hemma längre.