Så kom då solen till slut. Det ska visst regna igen redan i morgon så vi passade på att ta en lång promenad i L'arrière-pays som man säger här, dvs de bakre delarna av kommunen. Jag älskar som bekant höjder, att ha överblick och nära till himlen. Förutom en gammal vingård och någon enstaka Mas, finns här inga hus. Bara vinodlingar och orörd natur. Ljuvligt!
Jag älskar verkligen detta hörn av världen och är glad och tacksam över att jag fick vara en del av den i så pass många år (vi köpte tomten i Cerbère 2012 och åkte till byn varje år tills vi flyttade dit permanent 2018). Men det är Linköping som är hemma numera. Där har jag min familj, där lever mina barn, för att citera Orup. Låten handlar iofs om Stockholm men känslan är densamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar