Inte så strålande jul

Eftersom T och jag knappt hunnit fundera på julen, tänkte vi att vi skulle försöka få lite julstämning i helgen genom att gå och se den franska ”En julberättelse” av Arnaud Desplechin, en tragikomisk berättelse om en synnerligen dysfunktionell familj. Så mycket jul blev det inte men väl slagsmål, otrohet, baktaleri, bekännelser, kärlek och, inte minst, försoning. Som alltid fascineras jag av franskan fantastiska ordrikedom. Dialogen i svenska filmer är ytterst torftig jämfört med fransmännens (och engelsmännens) förmåga att uttrycka sig. Det skulle inte behöva vara så, svenskan är ju också ett rikt språk. Vad beror utarmningen på? Varför tycker många att det är snobbigt och fult att värna om formuleringskonsten?

Fick ett meddelande från T i morse: ”Vad är det för gult sken utanför fönstret?” Visst var det solen! En kort stund… När såg vi den senast?