Varför gör de på detta viset?

Varför bloggar folk? Varför bloggar jag? Varför bloggar inte mina barn? Jag inbillar mig att det finns olika kategorier bloggare. Några tycker att det är kul att skriva, ser det som en kreativ process och gör det mest för sin egen skull. Bonus dock om fler än de närmast sörjande läser! Andra gör det eftersom de hoppas att bloggen ska leda till berömmelse (Blondinbella, Glamourprinsessan och annat tråkigt). Politiskt aktiva gör det för att sprida sitt budskap, kändisar gör det för att förbli kändisar. Unga tonåringar bloggar för varandra och vanliga vuxna vill dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Med andra ord – alla har sina skäl att blogga.

Sonen och dottern som är 20+ gör det dock inte:
- Ointressant, tycker sonen. Jag föredrar att snacka med folk.
- Jätte töntigt att skriva att man käkat en räkmacka till lunch och få uppmärksamhet för det, menar dottern.
- Känns som om det bara är småungar som bloggar, fortsätter hon.
Hon kan vara kategorisk dottern!
- Jag får väl läsa er blogg när jag behöver middagstips, avslutar hon skoningslöst och skrattar rått.
Jaha, snacka om att sågas innan man blivit läst! Har precis strukit henne ur mitt testamente…

Har även noterat att språket i bloggarna skiljer sig åt väldigt. Bodil Malmsten har en blogg som såväl T som en himla massa andra människor läser. Att Bodil är författare märks – hon skriver lika bra i bloggform som alltid. Det kan man inte säga om alla övriga. En del verkar tvärtom göra det till en bedrift att skriva så illa som möjligt. Inte bara språket, med stavfel och svordomar, suger utan även innehållet; diverse påhopp och provokationer avlöser varandra. I skydd av en blogg kan man häva ur sig vilka grovheter som helst. Jag tror inte att det finns ett speciellt bloggspråk utan stilen beror på vem som skriver. En dålig skribent blir inte bättre för att den har en blogg.

Det går fort att skriva och tid för eftertanke verkar saknas för många. Själv älskar jag att fila på orden och formuleringarna, fundera, läsa igenom, rätta till, komplettera… Jag vet, det gör mig inte till en bra skribent men däremot gör det mig per automatik till en hopplös bloggare – man ska vara snabb, skriva drösvis med inlägg varje dag. Att förolämpa människor är inte heller min stil, däremot kan jag bli fundersam över vissa saker – och skriva det.
Så, varför bloggar jag? Jag tror att huvudanledningen ligger just i den kreativa processen. Trädgårdsarbete på sommaren och bloggande på vintern kanske? Eller så när jag helt enkelt en hemlig dröm om att återigen ha skrivandet som levebröd.
Sorry till mina barn, jag tänker fortsätta att vara töntig ett tag till! Och vänta tills T går från att vara en passiv bloggare (han kommer med små tips ibland om vad jag ska skriva) till att bli en aktiv...