Inte vintertrött längre

Hela veckan har jag vaknat före väckarklockan och det är underbart! Det är som om jag trots neddragna persienner ändå känner hur morgonsolen tyst knackar på rutan och vill stråla in. Att sedan komma in i ett kök som flödar av ljus är ren lycka. Hela jag fylls av energi och jag känner hur saven stiger i min vintertrötta lekamen. Snart är det Påsk och många tar sig upp till fjällen. Det klarar inte jag, att komma tillbaka till snö och vinter i april och bli kvar där en hel vecka – nej, det går inte längre. Är det så tro att ju äldre man blir desto kortare vintrar vill man ha? Gäller dock inte mamsen (som för övrigt aldrig kan vara som alla andra) – hon älskar verkligen vintern. Ju kallare och snöigare, desto bättre. Jag har uppenbarligen inte ärvt just den delen av hennes gener.