söndag 8 mars 2009

Jag har älskat dig så länge

Inte hade jag räknat med att jag skulle gråta lite idag, men när Jag har älskat dig så länge närmade sig slutet gick det inte längre att hålla tillbaka tårarna. Såväl T som jag var alldeles tagna efteråt – vilken alldeles makalös film! Som alltid med fransk film njöt vi av miljöerna, dialogen och atmosfären men denna gång även av fenomenalt skådespeleri. Jag fastnade redan från första rutan för denna lilla men stora film om systerskap, sorg, försoning och kärlek. Philippe Claudel har både skrivit och regisserat. Att Claudel är författare till vardags märks i det utmärkta manuset som lyckas med att få oss att inte bara gråta utan även skratta. Men att han här debuterar som regissör är däremot svårt att se. Jag förstår mycket väl varför Jag har älskat dig så länge redan har en lång rad priser och nomineringar bakom sig.
Före filmen bytte jag några ord med Christina Olofson som satt på samma fik som vi – länge sen sist. Vi bestämde oss för att ses och diskutera ett eventuellt samarbete i höst. Se där vad som kan hända när man lämnar sitt eget revir och tar sig till Söder! Inget dumt sätt att fira Kvinnodagen på...

4 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ser fram emot att se den filmen, men det måste tydligen vara en dag då jag orkar gråta då!

Annika Estassy sa...

Eller en dag när du behöver det lite! Men detta är trots allt en hoppfull film. Känner på mig att du kommer att tycka om den...

Anonym sa...

Visst kan man få unna sig att gråta ibland! Tycker väldigt bra om Kristin Scott Thomas som spelar huvudrollen, är hon som du utvandrad från Frankrike? Franska filmer är ofta väldigt speciella, hade en fransk filmperiod för ett tag sedan som mina barn fortfarande minns med fasa, jag ville ge dem lite fransk kultur och tvingade dem att se dem med mig, var nog lite otaktisk och elakt, nu vill de inte höra talas om filmer från det landet:-). Barn nuförtiden(mina i alla fall) har så bråttom och vill gärna zappa om inget händer på två sekunder, lite trist tycker jag!

Annika Estassy sa...

Hallå Inger! Kristin bor i Paris - kom dit som 19-åring (au pair) och jag tror att hennes barns pappa är fransman. Hon talar franska väldigt bra, det är bara när det går lite fort och vid känsliga scener som man tänker på hennes lilla brytning.
Du får köra en riktig fransk actionrulle för dina barn för att visa att det finns annat också, typ De blodröda floderna. Annars kommer visheten med åldern sägs det... :-)