torsdag 2 april 2009

Är kärleken till läsning ärftlig?

Vad är det som gör att vissa utvecklar en stor kärlek till böcker? Min mamma brukar ofta berätta att min allra första leksak var en tygbok som jag älskade högt och innerligt. Var det på grund av den jag lärde mig läsa tidigt och sedan fortsatte att sluka bok efter bok? Föds man med en passion, är den genetisk, eller är det yttre betingelser som gör att den utvecklas?
Mina egna barn har inte alls samma litteraturintresse som jag, trots att de varit omgivna av böcker sedan födseln och trots att jag på deras begäran fortsatte att läsa högt för dem varje kväll långt upp i skolåldern. Men jag ser tendenser till en förändring – dottern ska börja studera litteraturvetenskap och sonen läser mer och mer. De kanske bara behövde få lite distans till läsningen, det blev helt enkelt lite för mycket av det goda hemma!

2 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag tror säkert barn värjer sig när man prackar på dem för mycket. Känner igen mig! Min entusiasm för vissa böcker kanske blev för mycket. Men med läsande föräldrar så är jag ganska säker på att intresset finns där,latent, och att de kommer att inse mer och mer hur underbar böckernas värld är.

Annika Estassy sa...

Annars får jag vänta på barnbarnen! :-)