Att stjäla ett barns rätt till sin pappa

Hur kan man som mamma lura sitt barn på umgänget med pappan genom att påstå att pappan dött, och hur kan man som kvinna ljuga för sitt ex och säga att barnet dött? För mig är det helt obegripligt, men det är precis vad som hände amerikanen Dirk Pratt. I 27 år trodde han att dottern var död tills han hittade igen henne – tack vare google. En tragisk historia som fick ett lyckligt slut. Eller lyckligt och lyckligt – de båda har ändå gått miste om en barndom ihop, år som aldrig kommer tillbaka. Nu är ju detta ett drastiskt sätt att gå till väga på för en förälder som vill stjäla ett barns rätt till umgänge med sina båda föräldrar. Det finns mer sofistikerade metoder där man bl.a. intalar barnet att tyvärr, din andre förälder vill faktiskt inte veta av dig, vilket är precis lika ondsint. Är det verkligen normala vuxna som beter sig på det viset? Vore jag Dirk Pratt skulle jag vara uppfylld av ett obeskrivligt hat mot mamman. Men Dirk är bara lycklig och tacksam över att ha fått sin dotter tillbaka. Han är en mycket bättre människa än jag.