lördag 25 april 2009
Det kan vara vi som blir blåsta
80-talisterna är på tapeten just nu, en vid det laget sönderanalyserad generation. Gustav Fridolin kallar den för den blåsta generationen och har precis kommit ut med en bok om den. Jag måste genast deklarera att jag, som mamma till två stycken 80-talister, är part i målet. Jag håller alltså inte alls med dem som tycker att dessa ungdomar är en borskämd generation som inte vill binda sig, inte engagera sig och som bara är intresserade av att leva lättsinnigt och konsumera dyrt. Jag har ett par stycken 80-talister som medarbetare (och nej, det är inte mina egna barn!) och där kan vi snacka om engagemang, sunt ifrågasättande, empatiförmåga, kreativitet och hårt arbete. Jag blir själv inspirerad av deras energi och hoppas att fler arbetsgivare ska inse värdet av dessa ungdomar och våga satsa på dem. Det vore ett resursslöseri utan dess like om vi tappade dem. Då är det vi som blir blåsta på konfekten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är 80-talist och håller helt med dig. Att min generation skulle vara bortskämd och begära att få allt serverat på silverfat känner jag inte alls igen. Tvärtom är många beredda att kämpa hårt för att få det de vill ha. De vet att de måste göra det. Keep up the good work!
Det ska jag Charlotte och detsamma till dig! :-)
Så klart dina 80 talister kan vara de bästa och en stor resurs för marknaden. Det generella är att 80 talisten funderar i tre år på Gymnasiet om han ska lyfta pennan. Ca 20 % av generation skolkar över hala landet och den siffran ökar ständigt 20% av alla studenter går ut skolan med icke godkända betyg. Lärare på universitet i min omgivning undrar vad det är med 80 talisterna (född mellan 81 till 87). Lärare på KTH är kritiska till matematik kunskaperna ungdomarna har idag. De klarar inte av de grundläggande ekvationerna för att bli ingenjör.
Jag var en kratta i skolan mer eller mindre. Men inte blev jag sopåkre, dikesgrävare, skogsmulle, diskare för det. Jag började där men jag jobbade upp mig istället.
Byråkratin sätter käppar i hjulet, höga inkomstlöner, ingen åldersmix och mycket mer. Det krävs mer entreprenörsanda av ungdomarna för att komma ut på marknaden. Och det för att få jobb som diskplockare, som är början till det verkliga livet.
Men är det ändå inte märkligt att man dissar en hel generation på det viset, ungefär som om 80-talisterna per automatik hade en viss typ av personlighet? Anledningen till dåliga matematikkunskaper ska kanske letas i skolan till exempel? Och oengagerade elever på universitets nivå kanske tyder på att dessa hade mått bättre av att vara ute i arbetslivet, ett arbetsliv som inte vill ta emot dem.
Dock har du rätt i att det aldrig blir bättre av att bara sitta still och vänta på bättre tider.
Skicka en kommentar