En gång fågelmamma, alltid fågelmamma

Sonen skrämde slag på mig i lördags morse när han plötsligt stod i hallen – jag dammsög och hade inte hört ytterdörren öppnas. Först fick jag en kram och därefter gick han direkt till kylskåpet. Sedan var det frysens tur. Båda skulle inventeras och turligt nog hittade sonen en bytta med glass. En halv timme senare var glassen uppäten och sonen borta igen. Nu åker han snowboard i fjällen. Visst är det märkligt detta att barnen alltid går direkt till kylskåpet när de kommer hem och hälsar på? Enligt T handlar det om biologi – i barnens ögon upphör föräldrarna aldrig att vara de som står för födan. Jag hoppas sonen får ordentligt med mat däruppe, och att han använder hjälm!