söndag 12 april 2009

Min 40-års kris

Jag läser om 40-års krisen och minns hur jobbigt jag tyckte det var att växla från 39 till 40. Det kändes verkligen som om den ena dörren efter den andra stängdes. Ångest! Min kloka mamma sade då till mig att det var precis tvärtom jag skulle tänka – det var ju nu som allt blev möjligt. Så blev det också så småningom – jag hann bli lite äldre ändå. Mitt liv idag är helt annorlunda än då. Separation, nytt boende, ny man och nytt jobb samtidigt som jag fick en helt ny syn på livet, på vad som var viktigt och inte, vilka vänner som var värda att ha kvar och vilka som man gott kunde klara sig utan. Jag som alltid varit lillflickan, yngst i alla sammanhang, var plötsligt inte det längre vilket var väldigt skönt. Jag finner mig inte längre, jag tiger inte still och jag anstränger mig inte längre att vara alla till lags. Mamsen hade rätt – det var vid 40 som allting började. Hullet är lite slappare än förr men aldrig att jag skulle vilja backa bandet.

2 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Jag håller så fullständigt med - aldrig att jag skulle vilja vara 20 igen! Visst är det skönt att ha självkänsla nog att våga sanera både bland göranden, låtanden, och vänner!

Annika Estassy sa...

"Det är skönt att bli gammal, att vara ung var för djävligt" Hjalmar Söderberg