En liten iaktagelse att filosofera kring.
onsdag 22 april 2009
Varning för hunden!
På vägen till jobbet ser jag en matte och hennes pyttelilla hund, en sån där sak, som knappt är större än en mus. De går fram på Biblioteksgatan och hunden drar i kopplet något alldeles förskräckligt. Den är jätteivrig och det syns hur den bara vill komma loss för att rusa iväg och jaga duvorna på Norrmalmstorg. Att duvorna är två gånger så stora som hunden bryr den sig inte om. Hunden är nog övertygad om att den har en käft stor som en krokodils, minst! Och duvorna förstår inte att det skulle räcka med att de gick ihop några stycken för att hacka ihjäl dvärghunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hundar är oerhört charmiga, men precis lika korkade. Min också. Jagar fåglar (är visserligen apporterande fågelhund, men ändå), och jag undrar vad hon tror hon ska göra med dom om hon får tag på dom...
Den lilla skrutten du såg tänkte nog inte heller längre än nosen räcker!
Min mammas kungspudel fångade någon skogsfågel, orre tror jag det var, när de var ute i skogen. Hon reagerade instinktivt när hon hörde ett prassel i buskarna, dök i och tog fågelstackarn. Mamma såg först bara en massa fjädrar och sedan en oerhört förvånad hund som inte riktig förstod vad hon gjort eller vad hon skulle ha bytet till!
Skicka en kommentar