måndag 22 juni 2009

Om camping gillar jag inte

Jag har försökt men det går helt enkelt inte. Jag kan för mitt liv inte förstå tjusningen med att tälta. Jag klarar inte heller av husvagnar. Att sova i tält innebär sömnlöshet och rejält ont i ryggen. Husvagnar får jag klaustrofobi av och campingplatser gör mig deprimerad. När många anser att dessa boendeformer innebär frihet, tycker jag tvärtom – det är obekvämt och hindrande att behöva släpa med sig sitt boende. Samtidigt är jag fascinerad över campingentusiasternas ovillkorliga kärlek till sina skal. Vad har jag missat?
I morgon ska dottern iväg till Peace & Love i Borlänge. Där är det tält som gäller för hennes del. Många av de äldre festivalbesökarna bokar in sig på stadens hotell istället. Jag förstår dem. Men för dottern spelar det ingen roll – hon är ung, stark och positiv. Till skillnad från mig.

7 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Vi tältade pga pengabrist på Belle Ile och i Italien med alla tre ungarna i minimalt tält. Urjobbigt! Tacka vet jag hotell. Jag älskar att bo på hotell och föredrar hotellfrukost framför campingköket - men ungarna gillade nog närheten.

Produktutvecklaren sa...

Enligt min mening, campar gör man för barnens skull. Eller kanske det snarare har kanske med resans mål att göra, vill man umgås med barnen själv väljer man hotell, fricamping eller liknande (för man träffar färre barnfamiljer där), vill man att barnen skall ha ett mer utåttiktat socialt liv väljer man traditionell camping. I varje fall enligt min erfarenhet...

Annika Estassy sa...

Det är ju bra förstås att barnen får lekkompisar när man väljer att semestra på campingplatser. Och så är det billigare än hotell. Fast det spelar ingen roll, jag sparar hellre under en längre tid och bor på hotell.

Maria Björkman sa...

Tälta är kul när man är barn och ungdom. Sedan man blir äldre blir man också bekvämare, vill vara garanterad varm och torr. Däremot tilltalas jag mycket av husvagns- eller husbilslivet. Men jag tror det är det minimalistiska perspektivet som lockar; att man bara kan ha begränsat antal ägodelar med sig. Det har alltid fascinerat mig. När jag var liten gillade jag att plocka med mig bara det jag absolut behövde eller tyckte bäst om, och bosätta mig i någon koja eller liknande.

Jag drömmer faktiskt om en husvagn...

Annika Estassy sa...

Fast det sista husvagnsfolk verkar vara, är minimalistiska! Du kanske är undantaget som bekräftar regeln? :-)

Anonym sa...

Festival = tält på campingen, det är ju där festen är och det är som roligast :-)

Johan - van festivalbesökare, när man var yngre dock, nu är det hotell som gäller och absolut inte festivaler ;-)

Annika Estassy sa...

Välkommen till klubben Johan! :-)