onsdag 24 juni 2009
Om kärlek
Maria Wine "Den dagliga kärleken"
Att diskutera relationer är kul, jag gillar det. T också som tur är så det är inte enbart ett kvinnligt intresse. Såvida inte T är undantaget som bekräftar regeln?
Hur som helst, det har kommit ut ännu en bok om relationer, How to Love av den amerikanske psykiatrikern och relationsexpertern Gordon Livingston. Jag kommer inte att köpa den men det är ändå roligt att ta del av Dr Livingstons åsikter i ämnet. Bland annat menar han att ” det finns en idé inom parterapin att man ska lära sig att leva med varandras brister, att ingen är perfekt, man måste jobba på sitt äktenskap etc. Vi har blivit så sålda på den idén att vi missar att vi kanske valde fel partner från början.” Där slaktar Livingston en helig ko tror jag…
Vidare tar författaren upp tio "kärleksdygder" som vi bör fokusera på: snällhet, optimism, mod, lojalitet, tolerans, flexibilitet, humor, ärlighet, intelligens – och skönhet. Ju fler av dessa egenskaper som vi hittar hos en partner, desto större chans att förhållandet blir bra.
Men framför allt menar Livingston att vi måste släppa vår romantiska bild av ögonblicklig kärlek. Känner vi något vid första ögonkastet handlar det om attraktion eller lust, inte kärlek. Kärlek uppstår senare. De som förväxlar attraktion och lust med kärlek kommer med andra ord att missa många prinsar och prinsessor in spe.
Allt detta rimmar förstås väldigt illa med den enorma industrin som jakten efter den rätte/rätta blivit. Vi har inte tid att ge vare sig någonting eller någon tid, vi söker ständigt nya kickar. Säger det inte klick vid första dejten får det vara.
Maria Wine har skrivit en dikt som jag tycker mycket om och som sammanfattar väl min syn på kärleken:
Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter, till och från snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande.
Inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek
som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens
Kärlek
men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
piskade av begärens krav
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd för att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilade
Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer och värnar om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och inta gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje
De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel som kammar ut irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i varandras liv -
detta är kärlek.
Ur "Nattlandia" 1975
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fint du skriver om kärlek. Och jag älskar just den dikten av Maria Wine. När mitt äktenskap var på väg att knaka sönder riktigt försökte jag febrilt få mitt ex att förstå att vi hade något av det dikten talar om. Men det var för sent. Vad jag blir glad att läsa om dikten nu på din blogg och se hur mycket jag tycker om den.
Ja, hon skriver vackert och insiktsfullt, Maria Wine. Vi hade med dikten på vårt bröllop.
Skicka en kommentar