När jag som barn tillbringade sommarloven i Sverige var det fantastiskt att komma så nära naturen som man gör här. Att vi överhuvudtaget har en frisk natur och att den dessutom är tillgänglig för alla är unikt och otroligt. Det är ingen slump att just svenskar har en hög grad av miljömedvetande. Samtidigt är det oroväckande att undersökningar visar på att allt fler barn i Sverige aldrig får den naturkontakt som vi fick. Mina svenska sommarlov tillbringades antingen på bondgården där mamsen växte upp eller i stugan hon byggt på en Hälsingesluttning med sjön rakt nedanför. Vi barn var i stort sett fullkomligt fria att fylla dagarna som vi ville och i en tid då det varken fanns dagtv, video, dator, dvd var det spel och läsning som gällde regniga dagar, skogsutflykter, bad och vara tillsammans med djuren när solen sken. Visst låter det som en idyll man önskar att alla barn fick uppleva?Mina barn har också fått en uppväxt nära naturen med stor trädgård, djur, egna fruktträd, bär och grönsaker men hur blir det för kommande generationer? Ibland orkar jag bara inte tänka på miljöförstöring och klimatförändringar. Det blir för mycket elände på en gång.
Så kände även Mark Townsend och David Glick som skrivit en bok jag blir nyfiken på "50 sätt att sabba planeten". Till skillnad från alla domedagsprofetior närmar de sig tydligen ämnet på ett humoristiskt vis. Det låter som ett annorlunda grepp. Jag måste nog ta mig en närmare titt på deras bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar