När det berömda bokgänget Hundöronen träffades i början av juni, kom vi bl.a. att tala om kärlek. K undrade lite sorgset om hon någonsin skulle bli förälskad igen, kan man verkligen bli tokkär när man passerat 50? Absolut menade vi övriga, förälskelse och kärlek har verkligen inget med ålder att göra.
När vi nu sågs igen igår kunde K berätta att hon precis träffat en man. Han har funnits i hennes närhet under ett par års tid men det var först när de firade Midsommar ihop som de plötsligt upptäckte att vänskapen övergått till något mer. Det är nytt, det är skört men det skiner om K och jag är så glad för hennes skull!
1 kommentar:
Jag blir glad för den för mig okända K! Fint med optimistiska berättelser. Må kärleken blomstra.
Skicka en kommentar