Hillegren försvarar i dagens SvD sin syn på vad som är en våldtäkt.
Jag är ingen jurist men nog måste någonting vara väldigt fel när en kammaråklagare anser att Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker?
Tolkar jag Rolf Hillegren rätt kan inte en kvinna som lever i en relation och förhåller sig passiv när mannen tilltvingar sig ett samlag betraktas som våldtagen; hon har inte bjudit på motstånd och inget våld har förekommit. Då menar Hillegren fysiskt våld förstås, våld som lämnar synliga spår. Men jag undrar om Hillegren hört talas om kvinnor som säger nej till samlag men som efter att mannen hotat henne inte vågar göra motstånd. Inget fysiskt våld har då förekommit, inga synliga spår finns. Men skedde samlaget med kvinnans samtycke? Knappast. Att det då blir svårare att bevisa att en våldtäkt ägt rum förstår jag men däri ligger inte problemet. Det stora problemet är Hillegrens inställning. För honom handlar det bara om ett etikettsbrott. Skulle han tycka lika om det var han själv som utsattes för detta? Och är han, som han själv påstår, representativ för en hel yrkeskår?
Svaret på den sista av ovanstående frågor har kommit: Hillgren får inte längre arbeta med sexualbrott. Detta meddelar Per Nichols, kammarchef vid City åklagarkammare i Stockholm. Hillgrens åsikter delas inte heller av hans kollegor. Nichols gör en mycket snygg och mycket snabb pudel. Något annat hade inte varit möjligt.
8 kommentarer:
Jag tycker mig se att Hillegren tolkas på två sätt. Följande två scenarion (ursäkta explicita språkbruket som följer): 1) kvinnan säger "nej!" men mannen vill ändå och sätter på, och kvinnan håller sig passiv för att hon är rädd för att få stryk. 2) mannen säger "nä, jag orkar inte för jag är trött" och släcker lyset, men kvinnan sätter sig på honom framkallar ett stånd och rider av honom, under hela tiden håller sig mannen passiv som bara vill att det ska ta slut så han får sova.
De som är mot Hillegren tolkar honom som att han menar scenarion av typ 1) och de som är för drar upp scenarion av typ 2). I båda fallen har det sagts nej och anses därför av många idag per definition vara våldtäkt, men få tycker nog att fall 2) är så pass brottsligt att det borde straffas med minst 2 år. Vad Hillegren exakt menar är lite oklart för han uttrycker sig tämligen osmidigt, men han nämner inte något om hot om våld eller att det finns ett förflutet om våld i relationen.
Anders:
Problemet är väl öht att folk känner ett behov av att hitta på egna omständigheter i ett exempel för att kunna kritisera exemplet.
Det är precis det som är problemet Anders, att Hillgren uttrycker sig så märkligt. Han skriver själv att "ordningsförseelse" inte var något bra ordval och kontrar sedan med att kalla tilltvingade samlag för någon form av etikettsbrott.
För övrigt hittar jag inte på egna omständigheter utan jag hårdrar Hillgrens resonemang åt andra hållet så att säga.
Anders är faktiskt något intressant på spåret. Man ju dra dessa teser ännu längre och vi kan ju konstatera att det är extremt ovanligt att personer i en relation varje dag är exakt lika kåta. Om den ena parten verkligen och den andra "bara" ställer upp (fast hon/han egentligen vill säga nej av trötthet, stress, PMS what ever) skulle det kunna vara tal om våldtäkt, det är ju mot den egentliga viljan. Om så är fallet sker det många våldtäkter i svenska hem varje kväll, där fö ingen av de inblandade över huvudtaget tolkar det som våldtäkt...
Jag är rätt så övertygad om att vi alla vet precis var gränsen går. Våld-täkt. Våld. Fysisk eller psykisk. Någonting som får dig att må väldigt, väldigt dåligt. Någonting som gör ont. I kroppen och i själen.
Jag tycker man ska granska vilka våldtäktsanmälningar Hillegren haft på sitt bord under 30 år och se hur många ärenden som avskrivits eller lagts ner – ifall det finns allvarliga cold cases där. Om det är så att hans inställning präglat tjänsteutövningen till den grad att grova brott förbisetts och inte gått till åtal så kanske de behövs tas upp igen. För ett brottsoffer, anhöriga omgivning kan upprättelse betyda oerhört mycket.
Jo folk vet ju var gränsen går. Att ha sex med sin partner som inte vill pga att han/hon är mer sugen på att sova är knappast något dramatiskt.
Jag tror många män kan bli lite provocerade av slogan "nej är ett nej", eftersom man av egen erfarenhet vet att spelet är mer komplicerat än så, att förföra fram till sex är inte att ingå ett avtal. I en förförelseakt kan det ingå flera "nej" på vägen (sex är ju inte det första man frågar om). Detta gäller speciellt ute på singelmarknaden för de som ägnar sig åt rekreationssex med främlingar, vilket är ganska viktigt för män eftersom det ligger status i hur sexuellt erfarna de är. En man som är försiktig och ger upp vid tjejens första antydan till ointresse kan vara nästan helt säker på att det inte blir något sex alls.
Steget är förstås långt från det där spelet till våldtäkt, men jag tror en stor del i att män verkar bli provocerade av feministers diskussion om våldtäkt bottnar i just den här personliga erfarenheten om dubbelheten i förförelsespelet och hur mycket spel som faktiskt krävs för en man att få sex öht, inte att man vill ha bestämmanderätt över kvinnors sexualitet. Jag tror många män upplever att det överlag finns ett glapp mellan hur kvinnor säger att män borde vara mot kvinnor och vad män upplever fungerar för att faktiskt få kontakt med kvinnor och så småningom sex.
Bra formulerat Anders, du har helt klart en poäng där.
Skicka en kommentar