Något som hör till när vi är på Vätö är att gå på promenad. Tänk vad jag älskar att promenera. Och tänk vad jag avskydde det när jag var barn! Jag minns hur pappsen tvingade oss barn att följa med ut i "skogen". Vi ville helst av allt stanna inne för att fortsätta läsa eller se på tv. Den franska skogen var inte riktigt som den svenska. Den var välordnad, ansad, slyröjd, genomkorsad av ordentliga stigar och överbefolkad. Att bara gå runt utan något annat mål än själva gåendet tedde sig som det absolut mest meningslösa man kunde ägna sig åt. Så otroligt typiskt vuxentråkigt tyckte vi! Lite roligare var det på hösten när kastanjerna var mogna. Jag menar då inte hästkastanjer utan äkta kastanjer. Vi rostade dem i ugnen och åt dem varma med lite smör. Ljuvligt gott!I Frankrike var söndagspromenaden med familjen ett välkänt och utbrett fenomen. Jag vet inte om det är så längre. Kanske är det bara turisterna som promenerar på promenaderna? Det måste jag undersöka när vi åker dit om ett par veckor.
2 kommentarer:
Precis så var det, finpromenader på söndag med familjen var inte det roligaste medan däremot promenaderna med föräldrarna ut i skogen var härliga. Min ö är ingen bra promenadö, lite för liten helt enkelt så det blir en aning enahanda.
Annars verkar ju fotvandringar, (randonnées (?) vara en stor grej i Frankrike och även på Korsika.
Jag har länge drömt om en randonnée i Alperna sommartid. Korsika ingår i min resmålslista. Hur hinna med och ha råd att göra alla dessa resor?
Skicka en kommentar