Jag har hittat ett underbart recept på en tomat- och abborrgryta. Snålvattnet rinner när jag läser det och jag vill så gärna laga till den. Kruxet är att jag inte har någon abborre. T och hans dotter E stod på båtbryggan och metade en alldeles för kort stund igår kväll men det nappade dåligt. Och T som varit storfiskare en gång! Nu försöker han alltid komma med en massa undanflyker för att slippa fiskandet; "Ingen mask" är en favorit men jag som alltid gräver överallt vet precis var masken finns så den finten går inte längre. "Det är myggigt" är en annan favorit. Jag har köpt myggsprej. "Det är kallt". T har fått en varm fleecetröja. "Jag har inte lust". Ja, det kan jag inte göra så mycket åt annat än att ta fram den lena rösten "Snälla, för min skull...". Men det hjälpte inte, någon abborre blev det inte. Jag kanske håller på att tappa greppet? Jag måste nog förnya min övertalningskonst eller köra med vanlig, gammaldags utpressning...
Att jag själv skulle meta upp maten är inget alternativ – detta med att karva in en krok i en mask klarar jag inte av längre, inte heller att klubba ihjäl en fisk – jag har blivit blödig på äldre dar.
Kan man laga en abborrgryta utan abborre tro?
2 kommentarer:
När jag var barn fiskade min morfar jättemaffiga abborrar i Gillfjärden, där vi hade en eka. Dom åt vi panerade och smörstekta med gräddsås och potatis...
Vill också ha!
Skicka en kommentar