Man blir ju så glad när man hittar de gula rackarna. Men de gömmer sig under mossan och det ska till T:s örnblick för att se dem. Jag brukar kliva förbi dem, mer fokuserad på att leta efter…
…trattisar. Kanske är jag bra på att hitta dem eftersom jag inte står så högt över dem?
Denna bild är absolut inte arrangerad, precis så såg det ut. Och ja, vi plockade givetvis svamparna. Kraniet är det slutgiltiga beviset på att vildsvinen tagit sig över till vår ö. Detta är övre käken – betarna sitter på nedre käken. Ett halvt vildsvinskranium räcker dock gott för min del.
Och plötsligt öppnar sig skogen och vi står framför en näckrostjärn.
Att tycka om att vara i skogen – betyder det att man blivit gammal och vis?
Och plötsligt öppnar sig skogen och vi står framför en näckrostjärn.
Att tycka om att vara i skogen – betyder det att man blivit gammal och vis?
5 kommentarer:
Vilka gaddar den rackarn hade!! Simmar de över till er? Är de aggressiva? Ja nog är det svårt att hita kantareller allt. Särskilt när gula löv täcker marken (som det gjorde på fjället förra helgen). Men ni verkar ha haft bättre svamplycka.
Eva, vildsvinen kommer över vintertid när de är is på sundet. Eller så kanske de helt enkelt traskar över bron, nattetid, vem vet?
I våra näringsfattiga skogar hittar man gott om trattkantareller, men färre av gula. Ikväll blir det svampsås!
Åh näckrostjärnen, den är allt bra fin! Jag är en näckros sa en kvinna på ett seminarium. Jag har fötterna i dyn men strävar mot himmelen.
Jag var emot bro till Vätö från första början...
Hade man lyssnat på dig Maria hade vi kanske sluppit både det ena och det andra... :D
Skicka en kommentar