Jag skulle ha gått på en föreläsning om konflikthantering ikväll men att få komma hem och kura ihop sig i TV-soffan med T var för lockande... Sen har jag ändå inga konflikter i mitt liv, brukar överhuvudtaget inte komma i konflikt med folk och har aldrig gjort. Jag gillar inte bråk, söker inte bråk och försöker att hålla mig undan bråk så gott det går. Att diskutera däremot tycker jag om, men diskussionen ska hålla sig på en sansad och artig nivå.
Jag hade en arbetskamrat en gång som var precis motsatsen. Konflikter var hennes livsluft, de gav henne energi. Hon gav sig aldrig och var beredd att gå över lik för att få sin vilja fram. Hon kallade mig för konflikträdd när jag inte ville spela hennes spel. Till slut fick hon gå – ingen orkade med hennes ständiga utfall.
Så visst, jag kanske är konflikträdd och jag kompromissar hellre än startar storbråk. Därmed inte sagt att jag låter mig köras över. Jag kallar det för att vara diplomatisk. Det är så jag löser konflikter, med diplomati. Jag undrar om kvällens föreläsare hade godkänt det som metod för konflikthantering?
2 kommentarer:
Annika, svaret på din rubrikfråga är enligt mitt tycke "diplomatisk". Finns det några diskussioner som leder någonstans genom gap och skrik? Den som skriker högst vinner? Nä, tack! Jag föredrar också sansade samtal.
Att alltid köra med gap, skrik, gråt och tandagnissel som bevis på att man har nära till sina känslor - nej tack!
Skicka en kommentar