söndag 18 oktober 2009
Rött
När vi kommer hem från dagens utflykt – Caspar David Friedrich-utställningen på Nationalmuséet – slänger jag automatisk den lilla kassen jag köpte där, i soffan. Jag ser då att jag omedvetet skapat ett slags modernt stilleben som går i rött, en färg som i många år varit tabu för mig. Mamsen ogillar nämligen rött av någon anledning och som så ofta med mammor, överförde hon sitt eget tycke och smak till mig; om inte mamma tyckte om något eller någon gjorde inte jag det heller, utan att reflektera. Det var nog först i gymnasiet som jag började förstå att mamsen inte var felfri och att hennes åsikter inte var någon sanning; jag fick gilla någon eller något även om inte hon gjorde det. Lagom till studenten insåg jag att det var dags för mig att bli en självständig individ.
Dock finns det en sak som det tagit lång tid för mig att göra mig fri från och det är min misstänksamhet mot färgen rött. Det är nog ingen slump att den soffan jag köpte efter min separation var röd, en markering på att en ny fas i mitt liv börjat. Soffan fick sedan styra valet av gardiner – mycket rött även i dem. Jag kan numera köpa röda kläder och min mini PC är också röd. Vi har en röd bil, en gång den absolut värsta bilfärgen jag visste. Jag anser dessutom att varje kvinna behöver ett par röda skor.
Tänk att det fanns en tid när jag inte tyckte om rött! Men mamsen har jag nog inte lyckats omvända.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Rött är och har alltid varit min favvofärg!
Det kan jag tänka mig! :)
Rött är ju kärlekens färg och du verkar ha mycket kärlek i ditt liv Annika så det kanske även "färgar" av sig på ditt hem och dina saker. :)
Om någon skulle säga åt mig att jag inte fick ha något rött i min omgivning så skulle jag bli förtvivlad, det är min absoluta favoritfärg både i kläder, skor och hemmet.
Så lustigt Annika, när du skriver detta får jag en stark bild av hur min mamma talade om att hon inte passade i blått, hon hade inte en blå sak, medan det i mitt hem är blå tavlor, blå soffa och här i Vietnam skrattar de för jag nyper bara i de blå tygerna... har inte riktigt tänkt på sambandet förut
Eva, tror du att vi fortfarande håller på att revoltera? :)
Jenny, den röda bilen är definitivt T:s förtjänst, den bil jag hade innan han kom in i mitt liv var grå...
Pia, med dina färger måste du vara jätte snygg i rött!
Skicka en kommentar