För ett år sedan när vi var på fest hos S och D spelade de Jussi Björling och Robert Merrills klassiska duett "Au fond du temple saint" ur Bizets Pärlfiskarna för oss.
Igår tillbringade vi återigen en kväll tillsammans, nu för att se och lyssna på Folkoperans uppsättning av just Pärlfiskarna; totalt fullsatt i salongen och en mycket entusiastisk publik. Det hade Bizet gillat – hans opera fick inget vidare mottagande vid urpremiären i Paris 1863. Handlingen är tunn men musiken skön tycker jag, och som f.d. körsångare (andra sopran om någon undrar) uppskattade jag den proffsiga körens insats extra mycket.
Det blev en härlig kväll och cirkeln är sluten.
2 kommentarer:
Tänk att även jag var andrasopran på den tiden det begav sig...
Där ser man! :)
Saknar körsången men det är bara att inse att regelbundna aktiviteter inte går att kombinera med jobbet, tyvärr.
Skicka en kommentar