Jag får tips av Eva via Facebook om en angelägen artikel som hennes dotter skrivit i Expressen. Jag läser den och noterar lite trött att det enda inlägget hittills i kommentarfältet helt missat poängen med texten, nämligen att det är först när man kommit nära en annan människas tragiska berättelse som man kan ta till sig den. I ett segregerat samhälle där olika grupper sällan möts och där vi aldrig får höra varandras historier, är det också väldigt lätt att hålla på sitt och inte släppa in ”obehöriga”.
Inom företagsvärlden talar man gärna om storytelling, en kommunikationsteknik som innebär att varje företag och organisation mår bra av att ta fram sina egna, verkliga och sanna berättelser. Berättelser om misstag och framgångar, om glädje och sorg, om historien och visionerna. Det stärker organisationen, underlättar rekryteringen, tillför värden till varor och tjänster samt – inte minst viktigt – visar på emotionella värden och värderingar.
Storytelling av alla de slag skulle nog vårt samhälle må bra av...
2 kommentarer:
Klokt skrivet Annika! Det är så lätt att inte våga möta, utifrån rädsla och ovetskap. Måste läsa kommentaren på arikeln nu.
Tack Eva och tacka dottern!
Skicka en kommentar