tisdag 3 november 2009

Vem älskar november?

"November du är som bäst just när du är slut"

Så rätt diktat av Povel Ramel i Novembervisa.
Jag hörde Sven-Bertil Taube sjunga den för en massa år sedan och just dessa rader fastnade direkt.

Hibiskusen som T och jag fick av mamsen när vi gifte oss, har vuxit sig stor... Just nu verkar den ha fått glädjefnatt av att ha fått flytta inomhus. Jag förstår den – vem vill vara utomhus i november?
Dock vet jag hur den kommer att se ut om någon månad när frånvaron av ljus fått den att tappa såväl blomningslust som blader. Den kommer att sura ända tills ljuset kommer tillbaka. Ungefär som jag då.

6 kommentarer:

Pia sa...

Älskar och älskar...?!
Jag försöker göra det bästa av årets alla månader och november är en perfekt månad för ljus, ljus, ljus... i stearinform!
Sen föddes ju min dotter i november för 28 år sedan och har sedan dess förgyllt mitt liv, visserligen inte bara i november, men november är därför lite speciellt!
Sura inte, Du har ljuset i andra ting än solen, glöm inte det!

Det är värre för hibiskusen. ;)

Annika sa...

Ha ha Pia, jag ska försöka att se det "ljusa" i tillvaron, jag lovar! Och ljuslagret är välfyllt. Men tröttheten - vad gör man åt den? Ska kanske besöka ljuscaféet som Eva tipsade om...

Evas blogg sa...

Ja det är en tung månad. Jsut därför reser vi bort just i nov. Solljus är efter längtat. Jag har skrivit svar till dig på min blogg.

Evas värld sa...

Min bror brukar skriva om svinnovember,det är väl så jag känner det också. En dyster månad just därför att jag vet att ett långt mörker ligger framför oss. Jag lider av det, har gjort det ända sedan jag var ett litet snöhatande barn i Norrland.Därför var det så skönt att resa iväg.

Maria Björkman sa...

Fiiin hibiskus... nästan lika fin som min! Skojar bara. Jag gillar hibiskusar, eftersom dom växer vilt som buskar i mitt favvoland Malaysia. Vår hund gillar också hibiskusar, eller närmare bestämt att tugga på knopparna...

Annika sa...

Jag trodde att hibiskusar var giftiga tills rådjuren började gnaga på min. Och nu din hund...
Eva, svinnovember - jag själ genast det uttrycket!