lördag 26 december 2009

Status Annandag Jul

Sonen: sitter vid datorn.
Dottern: sitter vid sin lilla svarta mini PC.
Jag: sitter vid min lilla röda mini PC.
Mamsen: sitter på tåget upp till Hälsingland och drömmer om en egen internetuppkoppling.
Hunden: sitter på tåget upp till Hälsingland och äter blodpudding.
T: kokar potatis.

10 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Men vilka FINA snöflingor DU har hittat!!! Var, var??

Pia sa...

Håller med Maria! Nu blev jag nyfiken också... :)

Annika sa...

Aha! Där blev ni nyfikna! ;)
Konstigt nog kunde jag inte skriva in giltig html-kod i kommentarrutan så jag har mejlat den via FB istället!

Evas värld sa...

Jag vill inte ens att det ska snöa i bloggen, däremot funderar jag mycket på hur vi hamnar framför varsin dator. Ellen kommer hem, man har längtat efter prattid men så lätt det är för oss båda att sjunka ner framför varsin dator i stället. Mer dator än teve hos oss nuförtiden till exempel.

Evas blogg sa...

Här sitter vi också framför varsin dator, eller vid matbordet och spelar spel. Sällan TV:n. Ja, vilka fina snöflingor som dalar ner hos dig!

Annika sa...

Jag märker av samma förändring hos oss - mer dator och mindre tv. Samtalen med barnen förs oftast vid matbordet och de är nästan alltid hungriga. Så vi äter länge och vi fikar och vi äter igen... Datorn har blivit ett sätt att kommunicera med världen utanför, en uppslagsbok, en informationscentral, en kreativ resurs där man kan uttrycka sig med ord och små dalande snöflingor... :)

*P* sa...

Vilken tur att ni har T som ser till att ni får mat! ;o)

Annika sa...

Ja du P, utan honom skulle vi nog svälta... :)

Maria Björkman sa...

Mitt umgänge har blivit både större och livligare med hjälp av de sociala medierna via datorn. Jag är glad för det, men samtidigt ser jag exempel på något som nästan närmar sig missbruk. Det finns dom som hänger där jämt, ung som gammal!

Mig passar det perfekt. Jag kan utforska nätverket i min egen takt när jag själv har tid och lust, jag hittar nya vänner och hittar tillbaka till gamla. Jag lär mig mycket om mina vänner och om mig själv.

Men som sagt - det gäller att hålla det på en nivå som gör att man inte glömmer den riktiga världen (om det nu är den som är riktig, vem vet!).

Annika sa...

Lagom är bäst... ;)