torsdag 7 januari 2010

Ett litet rabiat påhopp på dem som skriver de.

Jag gillar språk, jag gillar ord. Jag försöker vara noga med hur jag skriver men jag skriver ändå fel. Särskrivningar gillar jag inte men nog händer det att jag lyckas sär skriva i alla fall. Då kanske att M som verkligen HATAR särskrivningar säger till mig. Eller så skriver jag att vintern braxar istället för braskar. Jag hävdar fortfarande att min stavning av braska är mycket roligare men är glad att Maria påpekade att jag stavat fel. Jag trodde faktiskt att det hette braxa! Precis som det tog ett par decennier innan jag förstod att min släkting bor i Ygsbo och inte i Yxpå. Eller att orten Kårböle inte heter Korvbulle. Att skilja på en och ett är inte heller alltid så lätt. Ja, exemplen på mina misstag är många och listan fylls ständigt på.

Jag vill alltså att man säger till mig när jag skriver fel – hur ska jag annars lära mig?

Det finns dock en sak som stör mig som bara den och det är när journalister inte kan skilja på de och dem. Det står fel hela tiden och överallt. I böcker, i tidningar, på nätet… De är subjekt och dem är objekt. Eftersom vi alla säger dom nuförtiden hör vi inte längre skillnaden. Dock fick jag ett mycket bra tips som jag gärna delar med mig till andra osäkra. Ersätt de och dem med vi och oss, eller du och dig, eller jag och mig. Då blir det plötsligt glasklart vad som är rätt. Tror jag. Gör jag ändå fel kan jag alltid gömma mig bakom det faktum att jag lärde mig svenska först när jag var 13 år. Vad kan journalisterna skylla på?

10 kommentarer:

Evas blogg sa...

Skrivandets konst är inte lätt. Jag märker att jag skriver fel prepositioner ganska ofta. I alla fall när jag har bråttom och inte tänker till. Ja de och dem är inte helt lätt. Läser ganska ofta att det skrivs fel.

Annika Estassy sa...

Nej, lätt är det inte. Men roligt! :)

Anonym sa...

Språket, med alla sina nyanser och ordval. Intressant ämne.

Jag tänker spontant på min son, han är 19 år nu, kom till Dominikanska Republiken för 7 år sedan, då med svenska och engelska i fickan. Nu är han helt flytande i spanska också.
Ibland smyger sig "direktöversättningar" in i det svenska språket, t.ex han var sur en kväll för den nya tränaren i basket hade låtit honom sitta på "banken" vid fel tillfälle under en match. En annan gång bad han mig berätta om "kinesiska väggen", som i och för sig inte är så fel om man tänker på vad det heter på andra språk!

Annika Estassy sa...

Carina - vad underbart för din son att vara trespråkig! Vilken rikedom. Att det blir sammanblandningar är rätt så naturligt, och charmigt. I svenskan finns "mur" och "vägg". Hur är det med spanskan, två ord där också?

Anonym sa...

Jo, "mur" och "vägg" är två olika ord på spanska. Kinesiska muren är t.ex el Muro de China, eller "den stora kinesiska muren" som blir " La Gran Muralla China"...
Jag tror han tänkte på svengelska när han sa "kinesiska väggen"...

Språk, både att behärska sitt modersmål såväl som andra språk är en av de största rikedomar man kan ha tror jag.

Maria Björkman sa...

Språket är jättekul och viktigt. Jag är en sån där som alltid hittar fel - antingen jag vill eller inte. Slår jag upp en sida och det finns ETT fel på den sidan, är det detta jag ser. Mina medarbetare släpper ingenting utan att det har passerat mig, för då anser det att det är så korrläst det över huvud taget kan bli.

Jag tror alltid att jag skriver rätt, men vet att det blir fel mellan varven. Vad gör det om 100 år? Fast jag håller med om att de som har till yrke att formulera sig meddelst svenska språket, bör behärska detsamma.

Annika Estassy sa...

Jag är nog likadan Maria, dock är jag usel på att korrläsa mina egna texter. Tur att du sköter den biten åt mig! :)

Cecilia N sa...

Häromdagen när jag läste min kurslitteratur på engelska så tokfastnade jag. Det gick inte att komma vidare.

Till slut bestämde jag mig för att det måste vara ett korrekturfel för då blev det en mening som verkade stämma överens med ämnet. Som det stod blev det absurt enligt min läsning.

Men jag är ju såpass osäker på engelska att jag tror att jag har läst det med fel betoning eller på annat sätt missar det som faktiskt står och korrekt.
Fortfarande efter fem terminer med i huvudsak engelsk facklitteratur. Om det ändå vore ämnet engelska jag läser, men icke. Jag tycker det är jobbigt med kurslitteratur på engelska. Men jag förstår att marknaden för att översätta till svenska är mariginell. *sur eller nåt*

Annika Estassy sa...

Du har all min beundran Cecilia för att du kämpar med din kurslitteratur på engelska! Korrfel är alltid irriterande men i svenska böcker förstår man ju ändå innebörden i texten. Så visst får du vara lite sur tycker jag!

Anonym sa...

Vad glad jag blir att du tar upp det här. Jag får utslag när jag ser "dem var här, dem hade gjort" osv. Samma utslag som drabbar mig vid särskrivningar! Min chef skriver konstant dem isf de och henne får jag mejl från flera gånger varje dag! Klåda!!!!