söndag 3 januari 2010

Vem räds lite Mistral?

T har plockat fram Peter Mayles Ett år i Provence (1989) ur bokhyllan och läser om den med förtjusning. Igenkänningsfaktorn är mycket högre nu än första gången jag satte boken i händerna på honom.
"Vet du om att det kan bli jätte kallt i Provence på vintern när mistralen blåser?" frågar mig T med stora ögon.
Jo, nog vet jag det. Jag har sett farfar kämpa för att hålla husets tak på plats, iklädd en gammal militärhjälm för att skydda huvudet mot flygande tegelpannor. Dock låter sig inte T avskräckas utan googlar entusiastiskt på Lubéron. I de trakterna vill han bo. Mistralen struntar han i – en riktig viking räds inte lite kall vind. Jo, jo...

12 kommentarer:

Marie sa...

Har läst boken..härlig. Kram

Evas blogg sa...

Jag har inte läst boken men fascineras över det vackra bokomslaget.

Annika sa...

Läs boken Eva, det är en positiv livsnjutarbok som man blir glad av!
Marie - hur många fick inte lust att köpa sig någonting i Provence efter den boken? :)

Evas värld sa...

Ja nog väckte han drömmar om Provence med sin bok!

Granne med potatisodlaren sa...

En bok som fick många att drömma om provencalskt ett liv. Rätt bok mitt i vintern.

Evas blogg sa...

Nu måste jag beställa den!!

Monet sa...

Jag fascinerades också av den när jag läste första gången. Men ryktet förtäljer att de franska grannar och övriga i hans dåvarande omvärld blev så förgrymmade på hans brittiska sätt att raljera kring dem att han senare fick flytta ifrån det hus han köpt.

Jag tycker idag, efter ett års eget boende härnere, att man ska läsa den här boken med en nypa salt. Här kommer hantverkarna precis på utsatt klockslag! Och mycket annat känns orealistiskt också men så har ju boken några år på nacken!

Annika sa...

Boken är skriven för att vara underhållande och självklart gör Mayle sina egna tolkningar. Dock lyckas han verkligen sälja in Provence - t.o.m. jag som är född därnere - förförs! :)
Härligt Monet att de franska hantverkarna är punktliga. I Sverige är det inte alltid så... Är grymt avundsjuk på ditt liv därnere!

Monet sa...

Hade jag vetat om och sett dina och andras inlägg hos "Granne med Potatisodlaren" som jag tyvärr såg försent idag hade jag aldrig kommenterat Peter Mayle här.

Det är uppenbart stor risk att bli missförstådd och tolkad som "kritisk dam" som bara vill läsa tillrättalagda "gullegullböcker om Frankrike" och/eller bli ansedd som "fin flicka", (bortskämd skatteflykting av några) eller som naiv och oinsatt kvinna beroende av sin man kring vad ett nytt liv i nytt land innebär.

Jättetråkigt att bli så missförstådd. Jag skriver min blogg för familj, vänner och andra Frankrikeintresserade. Och berättar om hur VÅR vardag ser ut.

Och den ligger långt ifrån Peter Mayles Luberon och andras lavendelromaner. Vi lever ett vanligt liv härnere men med vissa fördelar/nackdelar som det känns roligt att dela med sig av. Inte att bli kritiserad för.

Anonym sa...

... Jag läste just om den här boken, mest på grund av bokbrist för tillfället, för alla paket kommer bort med posten hit där Atlanten slutar under jultid.
Det kommer bort i största allmänhet och ofta egentligen, jag försökte nog mest låta lite positiv!

Annika sa...

Monet - men jag gillar ju att läsa om ditt liv därnere! Och det är ju det som är så roligt med böcker, att vi alla gör våra egna tolkningar! Du skulle höra vilka vilda diskussioner vi kan ha i vår bokklubb - ibland undrar man om vi verkligen läst samma bok... Och personligen gillar jag alla (nästan) typer av böcker. Ibland orkar jag inte med annat än gullegull (som Mayle t.ex.) och ibland vill jag hellre ha en riktig "pièce de résistance", allt beroende på dagshumöret. Som född och uppvuxen i Frankrike är jag dessutom alla annat än kritisk utan tvärtom gravt partisk för la douce France. Ha det gott och njut - här i Stockholm har vi i skrivandets stund -16 C. Usch...

Annika sa...

Kära Carina, vad tråkigt att bokpaketet försvann - hoppas att det kommer tillrätta snart. Och vad häftigt att bo i Dominikanska republiken. Det kallar jag för exotiskt! Ha det gott där vid slutet av Atlanten...