torsdag 4 februari 2010

Språkförbistringar

-Ty e syr? frågar T.
-Nej, jag är inte sur, svarar jag förvånat.
-Det är franska.
-Förlåt, jag förstod nog inte riktigt...
-Ty e syr?
- ...
-TU E SYR?
-Säg det på svenska istället.
-"Är du säker?"
- Det heter Tu es sûr och uttalas tu e sur.
- I boken står det att U ska uttalas Y.
- Boken har fel - ljudet Y finns inte i franskan, fransmän kan överhuvudtaget inte uttala Y. Det är bara språkbegåvningar som jag som kan det.
- Hum, jag ska höra med Philippe ikväll.
- Gör du det...

12 kommentarer:

Anonym sa...

:-)
Jag hade en diskussion med min sons fransklärare i skolan för ett par år sedan, franska och engelska är obligatoriskt och tillika obefintligt för ingen som lär ut språken kan dem.

I alla fall, min son blev underkänd i franska, det kan jag väl i och för sig ta, men inte när läraren INTE KAN FRANSKA och har läst ur en bok hela läsåret och sisådär uttalat som han tycker lät bra. Jag lärde mig snabbt lite fraser av en vän från Quebeck ( även om det inte är fransk franska så är det närmare än lärarens franska!!!! )...

Till slut fick vi ordning på saken, för läraren förstod inte ett ord av vad jag sa förutom Bonjour!

HOPPAS att jag var långrandig nog nu! :-)

Annika Estassy sa...

Älskar när du är långrandig! Och älskar dina lägesbeskrivningar!
Jag började lära mig engelska när vi bodde i Frankrike. Jag tyckte själv att jag hade läget under kontroll - tills vi flyttade till Sverige och min nya engelslärare vred sig av skratt första gången jag skulle läsa högt ur boken. Tydligen hade jag en rätt så kraftig fransk brytning. Tydligen. Och jag har tydligen rester av den kvar vilket T kärleksfullt brukar påminna mig om ibland genom att härma Peter Sellers som komissarie Clouseau... Jag bryter alltså noll på franska när jag pratar svenska men jag bryter på franska när jag pratar engelska. Visst är det märkligt?

Granne med potatisodlaren sa...

Min farfars favorithistoria var när han kom hem efter att ha bott med sin pappa i Baden-baden i ett halvår och tyska läraren sa till honom. Det är möjligt att de talar tyska på ert vis i Baden-baden, men här i Lund talar vi på mitt vis.

Annika Estassy sa...

En underbar historia Eva!
Förutom kommissarie Clouseau kan jag även härma Maurice Chevalier...

Anonym sa...

Intressant!
Jag hade ett konstigt "problem" här innan spanskan kom automatiskt. Jag tänkte på svenska, sen kom orden i huvudet först på ryska, och SEN eventuellt på spanska.
Det var oerhört jobbigt.

Annika Estassy sa...

Ja Carina, det var ju lite märkligt faktiskt! Betyder det att du kan ryska också?

Anonym sa...

Jag vet en fransman, som kom till Sverige -75, som uttalar sylt som "sult" vilket han använder som bevis på att fransmän inte kan uttala "y". Tror även du känner den personen! Han brukar även instruera dottern: -det heter "u" som i... sen säger han ett ord som rimmar på duk. Pedagogisk som få, nåja, budskapet är solklart ;-) //M (ty e syr? nä, jag är inte sur - den var jättebra!!)

Annika Estassy sa...

Ha ha M, jag tror att jag vet precis vem du menar! :D

Anonym sa...

Jo, jag kan ryska, men det fanns ju ingen logisk anledning till att ryskan skulle infinna sig i arbetet med att lära sig spanska. Det var oerhört retfullt i början, och kom jag inte på ett ord på ryska, så var det kört på spanska också!

Annika Estassy sa...

Hjärnan är en märklig apparat...

Monet sa...

En god vän till mig, fransman som bott i Sverige sedan 1950-talet men som fortfarande talar med stark fransk brytning (han är fransklärare dessutom och talar mest franska på dagarna), gav en gång min mamma en present.

Den hade ett fint omslagspapper och min mamma frågade mig vad hon skulle göra med det, spara eller slänga? "Knöla ihop det och släng" sa jag rationellt.

Min franske vän vände sig till mig och sa (med sydländsk glimt i ögat): " Monet, knöla, ärr det inte fyllt årrd?"

Apropå u och y: jag tycker nog att fransmännen har ett slags y-uttal. Det låter mera som tyskans ü, en blandning av u och y?

När jag häromdagen skulle säga ordet Muscatelle till en fransman hörde han inte vad jag sa. "Comme le vin, som vinet", fick jag förklara. "Ah, Muscatelle", sa han då med mycket mera av y i uttalet än det u jag använt.

Fast när det gäller det här är det ju bara Annika som faktiskt kan och vet!!

Cecilia N sa...

Angående att ryskan studsar in i väntan på spanskan.
Tydligen lär man sig ett språk utanför modersmålet på ett sätt. Men sen när man lär sig nästa språk så gör hjärnan på nåt annat sätt. Och likadant med alla språk därefter.

Därför ramlar B-språket in när man funderar på C-, D- eller E-språket, oavsett om de är besläktade med B-språket eller "svenskan" eller "engelskan". (Om man nu kan skryta med så långt språklista.)

Jag läste franska för sisådär 25 år sen i 6 år. När jag kom till Italien och inte kunde kommunicera på svenska, engelska eller italienska (det där sista var min brist enligt dem) så knackade franskan artigt på axeln och harklade sig. Inte för att den gick att använda den heller, men den klev fram på ett nästan förskräckande sätt då jag knappt tänkt ett ord på franska.