söndag 14 mars 2010
Ödet får bestämma
Så har den stora visningen varit, såväl dottern som T har sett trean och gett sitt godkännande. Jag har suttit med mina excelark och räknat och räknat; hur mycket får vi över, ska vi betala reavinsten eller söka uppskov, hur stor kontantinsats ska vi lägga in. Nu går jag omkring och mäter alla våra möbler och ritar in dem, skalenligt, i ritningen. Jag hoppas att det finns ett stort förråd för det är massor med möbler som inte kommer att rymmas och dottern har förbjudit mig att göra mig av med dem. Jag går i vanlig ordning händelserna i förväg – budgivningen börjar på måndag och vi har ingen aning om hur den kommer att sluta. Jag vet knappt hur man gör när man budar på en bostad, har aldrig behövt göra det någon endaste gång, har alltid köpt till fast pris. Men, jag förlitar mig helt på ödet – är det meningen att vi ska flytta nu blir det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag håller alla upptänkliga tummar. Fast egentligen behöver jag inte det. Det som är det bästa kommer att ske i alla fall!
Håller alla tummar och tår! Är nästan lite avundsjuk, för att planera en förestående flytt, tänka ut tapeter, gardiner, möbleringsmöjligheter, mäta mm är så oerhört roligt. Fast jag ville ju bli inredningsarkitekt en gång i tiden ;)
När jag köpte min nuvarande lägenhet var vi två som slutligen bjöd mot varandra hela tiden, banken hade sagt att jag kunde bjuda upp till en miljon och när jag så gott som var där, visste att jag inte kunde gå längre och mäklaren ringde och sade att lägenheten var min, visste min glädje inga gränser! Och här bor jag än :)
Håller tummarna jag också. När vi sålde gården och flyttade till stan så var det jag och en annan kvinna som budade om vår lägenhet. Vi hade bestämt ett maxpris och jag vann budgicningen till slut, alldeles under det maxpris vi hade bestämt oss för. Spännande var det och glada blev vi när lägenheten till sist blev vår. Det kommer att bli som det ska. Varmt lycka till!!
Vad som än sker så har du i alla fall tänkt igenom allt grundligt.
En gång, det måste vara ungefär 7 år sedan, då blev jag jättekär i ett hus, ett gammalt trähus i viktoriansk stil. Bara förälskad och ingenting spelade någon roll. Det första jag stötte på var att mina soffor var för stora för att få in genom dörren! :-)
Det som sker det sker.. mister du denna lägenhet kommer det nya. Det är hemskt att buda på lägenheter, jag köpte min till fast pris, det blev för stressigt annars. Men visst finns det en lockelse i att bryta upp och planera på nytt - om man dessutom får pengar över. Lycka till!
Lycka till. Vi var med om en konstig form av budgivning. Den som la det högsta budet fick köpa huset för det näst högsta budet plus etttusen kronor. Säljarna kallade det amerikansk budgivning. Jag ville så gärna bo vid älvens strand att jag la ett bud högt över. Men fick köpa för många tusenlappar mindre.
Roligt att se att ni alla fick det ni budade på, även du Eva med din amerikanska budgiving! Ja, lite spännande är det allt. Och roligast med att flytta är att få göra precis det Pia skriver om.
Carina - underbar historia med dina för stora soffor!
Men jag måste erkänna att jag har lite beslutsångest. Lite...
Åh vad spännande! Keep us updated!
Jag minns såväl förra året då jag budade på mitt hus som jag förälskade mig i vid första ögonkastet. Trodde aldrig det skulle bli mitt, men ödet ville det och jag kan ibland fortfarande inte riktigt förstå att det blev så. Bara senast igår, efter en promenad i området, då jag satte nyckeln i dörren sa jag högt för mig själv leendes: "Här bor faktiskt jag!" (tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa)
Håller också tummarna och hoppas på det bästa. Härliga planer :)
Jag med. SÅ spännande att ni ska flytta.
Som sagt, otroligt spännande och kul för er detta!!
Inte lätt att buda, inte alls. Jag förstår det!!
Skicka en kommentar