Det är ett så fenomenalt skitväder ute att man måste skratta! Det regnar åt alla håll samtidigt, ett mycket fint regn som dränker allt och alla. Våra hurtiga grannar har satt på sig burkaliknande regnkläder och är ute med sina rastlösa ungar. Vi, vi håller oss inomhus; dottern har bytt läsesoffan mot friggeboden och lite tentaläsning. T har gått in i sovrummet för att läsa Luftens kejsare av Ethan Canin och smälta lunchen, en mustig hemlagad potatis- och purjolökssoppa. Jag gissar att han somnat vid det laget...
Ensam kvar i allrummet är jag och Birgitta Stenberg, dagens sommarpratare. Vi har det väldigt bra!
Jag har läst ut bokgängets sommarbok, Främlingen i huset. En för mig annorlunda roman, jag brukar inte lockas av spökhistorier, men denna bok tyckte jag om. Efter att ha tagit del av några kritiska omdömen beträffande bokens slut befarade jag det värsta men blev istället positivt överraskad, som det ofta blir när man skruvat ner förväntningarna. Inga klara svar eller förklaringar ges och jag gillar det; var och en får göra sin egen tolkning och min är glasklar. Lika glasklar som olik den som T gjorde...
Nu ska jag fortsätta med Vem dödade Ayatolla Kanuni som jag tycker är riktigt spännande och intressant. Än så länge. En politisk thriller som utspelar sig i Iran är inte den vanligaste av berättelser och jag märker hur ofantligt lite jag vet om Irans komplexa politiska historia.
4 kommentarer:
Du ser! Det finns fördelar med regn också!
Absolut! Det gäller att se livet från den ljusa sidan...
Du har ju tjatat om regn, nu får du bestämma dig ;)
Vill absolut inte vara utan regnet men inte heller utan solen...
Skicka en kommentar