Det kan vara intressant ibland att läsa en riktigt dålig bok. Det gör jag nu. Jag bortser från att jag inte tillhör målgruppen utan koncentrerar mig istället på språket och intrigens uppbyggnad. Och nu undrar jag: hur kan förlaget ha släppt fram så många språkliga felaktigheter och upprepningar?
För varje sida jag läser vet jag exakt vad som kommer att hända i de kommande fem. Boken är alltså mycket förutsägbar. Och lättläst. Som att slurpa i sig en milkshake ungefär - noll tuggmotstånd. Rudberg försöker få in ett djup i romanen genom att skildra hjältinnans svåra barndom. Men hela den delen känns mer som en synopsis än som en färdig berättelse. Förresten - hela boken är en enda lång synopsis.
Dock läser jag vidare, det är nyttigt.
6 kommentarer:
Nyttigt! Kanske det. Du får i alla fall känna att ditt språk når så mycket längre. Hoppas att det går bra med texterna.
Jag kämpar på Eva! Ibland tycker jag att jag är fenomenal, ibland tycker jag att jag är bedrövligt dålig. Som det ska vara kanske?
Läste Rudberg i studiesyfte, det var ganska förfärligt. Jag har sällan läst en så usel mordintrig.
Insider-skildringarna av Djursholmshemmafruarnas meningslösa liv var dock rätt intressanta för en som ingenting vet om det trista livet. Hur står de ut? Ett litet snedsprång heter boken för övrigt. Varför Norstedts ger ut den är en gåta.
T tycker att jag ska sluta läsa henne eftersom jag blir så arg av det, men det går inte, det är för fascinerande!
Tack för era varningar, min adrenalinhalt är redan hög så bra att jag inte föll för frestelsen att göra ett litet experiment. Att hon var så dålig och samtidigt så känd, ja, för mig är sådant svårt att begripa.
Det ska finnas av allt för att göra en värld! :)
Skicka en kommentar