Första veckan på jobbet efter en lång ledighet kan vara förvirrande. Det kan hända att jag går vilse på vägen dit, att fötterna helt enkelt vill trava iväg åt helt motsatta håll och faktiskt lyckas lura hjärnan att göra det. För att hjärnan inte riktigt förstått att den ska fokusera på att fylla kalendern med möten och åter möten, och inte på att drömma sig bort.
Det kan även bli lite förvirrat beträffande luncherna. Dessa måste plötsligt inplaneras igen vilket betyder att jag hoppar över dem, för på jobbet finns ingen T som ropar när maten är klar.
På vägen till jobbet, i tunnelbanan, idkar jag ofrivillig kroppskontakt med främlingar, främlingar som det kryllar baciller och virusar på. Det slår således inte fel, efter ett par dagar river halsontet och näsan rinner.
Men, första veckan på jobbet innebär att jag får ordning på skrivrutinerna igen, att projektet tar ny fart. "Sluta slöa, börja jobba!" ropar Marie, Niklas, Ylva och Peter och väntar otåligt på att få fortsätta berätta för mig om allt de ska råka ut för.
När sedan Ann skickar mig ett mejl där hon skriver att mina scener verkligen är levande och medryckande, att man som läsare befinner sig mitt i, och MED den person som just då är i centrum, ja, då känns det riktigt bra att det är första veckan efter en lång ledighet.
4 kommentarer:
Det tar emot i början, men snart är vardagen i full gång igen.
Jag undrar lite vilken typ av samarbete du har med Ann? Hon har så många varianter och jag känner mig som en dum novis :)
Jag valde romankursen för att få tips och feedback på 100 sidor - och se till att jag kom igång med att skriva. Fast den nivån har du ju passerat för länge sedan. Lektörs utlåtande vore kanske något?
Det är precis vad jag gjort. Och jag har precis fått utlåtandet. Superspännande och en otroligt stor hjälp på vägen mot publicering! Jag är så nöjd med mitt utlåtande även om det innebär ett stort redigeringsarbete för mig :)
Det låter så trevligt och inspirerande med löpande feedback.
Grattis Anneli, vad roligt! :)
Skicka en kommentar