Men såg ni solen ikväll, gjorde ni det? Röd och overklig och förunderligt vacker. Denna fantastiska höst som vi bjuds på ... Njut!I natt stod vi ute på altanen T och jag, böjde våra nackar så långt bak det gick, och tittade rakt in i oändligheten. På satelliterna som korsade himlavalvet, på stjärnorna som föll, på Vintergatan.
Idag åkte vi till varvet och täckte över båten.
"Allt går så mycket lättare när du är med", sa T till mig.
Och än har inte frosten tagit dahliorna i den gamla koppartunnan.
4 kommentarer:
En helt stålande höst. Precis vad man behöver för att ta sig igenom den kommande vintern.
Så sant som T säger, allt går lättare när man inte är ensam. Tror det är helt emot min natur att vara ensam, människor omkring mig är LIV!
Så är det - "Tillsammans är man mindre ensam"
Fin höstbild! Och vilka tuffingar till dahlior. Jag brukade ta in hela krukan (tunnan i ditt fall) och så fick de övervintra så gott det gick på frostfri plats. Det brukade gå bra.
Skicka en kommentar