söndag 2 oktober 2011

Moi, en klyschdrottning?

Jag läser min text högt för de andra i gruppen och hör själv hur jag lyckats få till ett par riktigt pinsamma praktklyschor. Jag rodnar och skäms som en hund. Och där kom ännu en klyscha. Tänk om det är sådan jag är - en enda stor jätte klyscha hela jag?

För övrigt gjorde Ann Ljungberg och Dag Öhrlund sitt bästa denna helg för att få oss att bl.a. förstå vikten av gestaltning. Eftersom jag lärt mig läxan ska jag här beskriva en känsla, den som är min just nu men som absolut inte får nämnas vid namn för då går gestaltningen förlorad. Alltså:
"John Blund kom förbi och slängde en näve sand i mina stackars, redan röda, ögon. Kanske att lite sand även hittade till hjärnan för den tycks ha slutat fungera tillfredsställande. Grus i maskineriet helt enkelt."
Men attan också - tror ni inte att jag lyckades avsluta min gestaltning med ytterligare en klyscha?

5 kommentarer:

Evas värld sa...

Det är speciellt det där med att läsa sin text högt... oj vad pinsamt det kan bli. Jag kommer på mig själv med att göra om medan jag läser när vi är på skolbesök ibland för att slippa säga de värsta meningarna högt ibland... Ändå försöker jag alltid läsa det jag skriver högt för mig själv

Anneli sa...

Jag läser ju bara högt för mig själv just nu, men det är riktigt bra att få höra orden uttalade.

Gestaltningen är ju så viktig men inte alltid helt lätt :)

Annika sa...

Teorin är ju så lätt jämfört med praktiden! Ska bli kritiker istället... :)

Granne med potatisodlaren sa...

Tänk att du har Dag Ö som coach. Vi gick i samma klass i Råsunda. Jag vet att han skriver hårdkokt, men har aldrig läst något av honom.

Annika sa...

Eva, han var en av våra ledare på kursen vilket var roligt men han är inte min coach. Ann har läst och kommenterat mina första sidor.