söndag 11 december 2011

Pang, så slog Menière till igen.

Att efter denna intensiva höst ge sig ut att julhandla i Stockholm en lördag, samtidigt som det pågår demonstrationer i Gamla Stan (som vi givetvis hamnade mitt i) samt Nobelfesthysteri lite här och där, var kanske ingen bra idé. Men när skulle jag annars gjort det?
På Drottninggatan fick jag lock för öronen och hörseln blev sämre. På Åhléns började jag känna mig yr och sa till T att det nog var dags att åka hem. Väl hemma drabbade mig anfallet med full kraft - Menières sjukdom. Jag har haft känningar lite då och då de senaste veckorna men inte brytt mig om det. Det var dumt, man ska lyssna på kroppens signaler. Att behöva uppleva hur det är när väggarna ramlar över en, när yrseln gör det omöjligt att gå upprätt, när illamåendet får en att krypa till toaletten och kräkas till endast gallan återstår - nej, det är inget att eftersträva.
Det var min lördagskväll det. Idag är en ny dag. Jag vet att jag borde ta det lugnt, jag vet det alltför väl, men vem ska då skriva den konsekvensanalysen och ansökan till Stockholms stad som ska vara inlämnade i morgon? Min ordförande säger att jag måste delegera men han glömde att berätta till vem.
Men snart är det jul, och nyår och 2012. Då är den nya organisationen och mina enhetschefer på plats, då ska det delegeras som aldrig förr.

Menières sjukdom är en inneöressjukdom. Det finns en tydlig koppling till psykisk stress, oro, sömnbrist och trötthet, skriver docent Per Hanner. Jag vet käre Per, jag VET!

9 kommentarer:

Rose-Mari sa...

Man kan ju undra vad vi håller på med i denna organisationen. Känner igen mig även om här är det blodtryck och astma som spökar. Var rädd om dig.

Annika sa...

Jag tror att jag har det lättare än du Rose-Mari! Men vi kämpar vidare eftersom vi, trots allt, tror på det vi gör, eller hur?

Karin sa...

Men hörru och hörni, sen då, när ni alla är däckade för ni kört för hårt? Någon som tänkt på hur man ska klara det?

Jag menar alltså på allvar Annika att det är väldigt bra att se till att man sover mycket. I övrigt kan man väl jobba på, men sömnen, sömnen, den kan man inte lura kroppen på ostraffat. Var rädd om dig!

Anonym sa...

Jag tror du skulle behöva gå en delegationskurs :)

Johan

Annika sa...

Det är just detta med sömnen som ställer till det, när man vaknar efter 4-5 timmar med listor i huvudet, är speedad och inte kan somna om. Nyårslöftet blir att delegerar allting till Johan ;) och få ordning på sovandet.

Maria Björkman sa...

Sannolikt har du en liknande situation som jag. Att arbeta i en slimmad organisation där alla redan är överhopade av arbete, och att delegera innebär att man måste avlasta vederbörande något annat. Men allt måste ändå göras. Och man vill inte att medarbetarna ska gå sönder. Ekvationen går inte ihop, och följden blir att man själv går sönder. Galet.

Sköt om dig, vännen!

Annika sa...

Så är det Maria! Men snart är det jullov. Väl? Jag hoppas det ...

Pernilla sa...

Vet du Annika, jag avstår ifrån att skriva precis det jag tänker.
Min far har just den här sjukdomen som du beskriver och har idag starkt nedsatt hörsel.

Priset för arbete? "Been there - done that" - idag är det jag som äger mitt liv på ett helt annat sätt.

Önskar dig en god jul med massor av mys!

Annika sa...

Du har så rätt så Pernilla! Mitt nyårslöfte för 2012 är ganska givet.