Ett enda nyårslöfte

Så, här sitter jag det nya årets första dag, och morgonens klara himmel har täckts av blygråa moln som jag hoppas vid min gud inte innehåller snö. Idag tänker jag begränsa mitt intag av friskluft till de djupa andetag jag drog när jag stod på balkongen och skakade mattor.

T har klätt av granen och slängt ut den trots att den inte barrade ett dugg och trots att toppskotten börjat svälla förhoppningsfullt.
"Den tror att det är vår", sa jag.
"Den skjuter dödsskott", sa T. "Det betyder att den förstår att den ska dö snart, det är liksom sista rycket innan slutet".
Han kan vara rätt skoningslös ibland, T.

Granen åkte ut och dammsugaren fram. Det är nämligen så jag gör när jag står inför förändringar eller nystart eller har beslutsvånda. Jag dammsuger. En måhända övertydlig symbolhandling men jag har ännu inte kommit på något bättre sätt att förbereda mig för nästa fas. Jo, jag putsar diskbänken också, eller tvättar. Är tvättkorgen tom rotar jag i garderoberna tills jag hittar något att tvätta. Idag åkte T:s samtliga tröjor in i maskinen. De kommer inte att hinna torka tills i morgon och det blir säkert ett himla gnäll över att jag inte sparade en enda tröja, men har man ett tvångsbeteende så har man.

Nyårslöften brukar jag akta mig för - är världsbäst på att förtränga dem. Men jag ska göra ett undantag, jag ska faktiskt inte bara lova en sak utan även se till att hålla löftet; jag ska skriva klart min berättelse.

Det blir bra det.