Det var ett tag sedan men igår kväll gjorde han ett ovälkommet besök igen, den läskige Ménière.
"Jag känner mig lite yr", hann jag säga till T innan eländet brakade loss. Jag hinner glömma mellan attackerna hur utomordentligt överjävliga de är och blir lika överraskad varje gång. Och ingenting kan man göra åt dem, bara uthärda de timmarna de varar.
Nu har jag sprängande huvudvärk men jag föredrar det framför karusellyrseln, kräkningarna och den totala hjälplösheten.
Tur att det är fredag och att jag snart kan gå hem. Typ nu.
4 kommentarer:
Dumma Menière och stackars dig! Har förstått att det är fruktansvärda attacker. Ta hand om dig nu. Vila!!!
Hoppas helgen blåser bort det sista eländet.
Jag skulle säga upp bekantskapen med honom om jag var du.
Det sägs att attackerna blir lindrigare, t.o.m. kan upphöra helt, efter sextio. Tio år kvar alltså ...
Skicka en kommentar