Känner jag mig låg av någon anledning, tar jag fram dammsugaren. Efter att den fått jobba ett tag är jag garanterat gladare än innan. Samma sak om jag är arg; några energiska tag med dammsugaren suger bort ilskan. Och om jag suttit och skrivit så länge att axlarna värker och rumpan blivit platt, heter botemedlet ... dammsugaren. Bästa alroundträning ever.
Gårdagen ägnades åt att beundra David LaChapelles färgsprakande och samhällskritiska bilder på Fotografiska och åt att dricka vin och diskutera livet och politiken.
Idag ska jag skriva del 2 i veckotidningsföljetongen som Året Runt beställt.
Men först ska jag dammsuga.
2 kommentarer:
Jag förstår inte hur du kan säga så många rätta saker i rätt tid - vad gäller mig.
Om jag förklarar så här: Jag har en nyinflyttad granne ... ja, det är ett relativt ungt par. Hur många gånger som helst tittar jag upp i taket och ruskar på huvudet när jag hör dammsugaren - igen, igen och igen ... Men NU förstår jag så mycket bättre.
PS Själv dammsuger jag inte ens varje vecka fastän att jag borde med tanke på allt hundhår. Du är välkommen hit när som helst och jag har tre dammsugare varav en självgående, men den går ju fetbort för dig det förstår jag ju nu DS
Det mystiska i sammanhanget är att jag störs inte alls av hur andra har det. Jag kan sitta i en soffa som är alldeles luden av hund- eller katthår och det bekommer mig inte. Vore det min egen soffa hade jag fått krupp för länge sedan!
Men jag är riktigt avundsjuk på alla dina dammsugare. En självgående är makens högsta dröm men det är meningslöst - jag skulle bara bli arg för att den slarvade med hörnen.
Skicka en kommentar