Korrekturläsningen går galant utom när det gäller kommatecknen. Ibland vill jag ha ett komma, ibland vill jag inte och jag är helt inkonsekvent. Det var mycket enklare förr, när det var satskommatering som gällde. Nu är det ersatt med tydlighetsprincipen, men vad som är tydligt för mig är tydligen inte lika tydligt för T (som tack och lov också korrläser). Det innebär eviga diskussioner.
Undra på att jag känner mig lite vissen.
P.S. T fattar det där med tydlighetsprincipen medan jag kör James Joyces style ...
4 kommentarer:
oj, ja det där låter inte enkelt. Men det fixar du galant. Men vad är James Joyce style?
Inga kommatecken alls. Inga punkter och inga stora bokstäver heller. :)
Kommatering är min svaga sida - har varit ända sedan gymnasiet. Skriva kan du, men inte kommatera sa först svenskläraren, sen min förläggare.
Är också vissen som dina blommor, men det beror på att jag drack kaffe utan koffein hela dagen igår inser jag!!
Men Eva - sätt igång att pimpla koffein igen. Genast! Och tänk så mycket skada som en obetänksam lärare kan åstadkomma.
Skicka en kommentar