Det är en gåta hur T igår kväll lyckades dratta ner för stegen och närapå slå ihjäl sig, men lyckades gjorde han och illa sig också. När jag väl konstaterat att han, tack och lov, inte brutit nacken eller annat och att han nog skulle överleva även om skrubbsåren och ryggen lär ömma länge, insåg jag att jag precis fått ämne till en bra scen i bok 2. Ett sätt som gott som ett annat att bearbeta en otrevlig händelse.
5 kommentarer:
Haha, den enes död är den andres bröd... :) Skämt åsido, tur att det inte gick värre. eller tur i oturen, snarare.
Japp!
Jag såg på FB att han kan skratta i alla fall - skönt det!
Ett sådant där uppslag fick jag också när polisen ringde på min dörr för att berätta ... något.
En författare är alltid en författare! :) Skönt att det gick bra.
Men stackarn. Och vilken tur för dig!
Skicka en kommentar