Först skriver man ett romanmanus och tänker "hur ska det gå, hur ska det gå". Sedan skriver man klart och firar med bubbel.
Dags att redigera och man tänker "hur ska det gå, hur ska det gå". Sedan redigerar man klart och firar med mer bubbel.
Dags att skicka in till förlagen och man tänker "hur ska det gå, hur ska det gå". Sedan kommer refuseringarna och man tröstar sig med bubbel tills ett förlag vill ha en och ens berättelse och man firar med ... bubbel.
Boken ges ut och man firar med bubbel och nästa dag tänker man "hur ska det gå, hur ska det gå".
Sedan börjar man surfa runt och leta efter omdömen och recensioner. Hur ska det gå, hur ska det gå? Tänk om ingen skriver om boken, tänk om ingen bryr sig?
Man tröstar sig med bubbel och undrar trött hur det ska gå. Kommer det att gå eller är allt över redan?
Det visar sig att det går. Att det puttrar på. Så man surfar vidare och så ramlar man på bokrecension.se och får nästan hjärtklappning och återigen en anledning att vältra sig i bubbel.
Bubbelvatten och bubbelbad.
2 kommentarer:
Du är värd bubbel i alla dess former:) Det kommer gå bra!!
Tänk om man visste att det skulle finnas så många orsaker till att få bubbla - när man började skriva?
Jag har några flaskor bubbelvatten kvar att förtära - men gläds under tiden med dig och ditt bubblande!
Skicka en kommentar