Det kom ett långt läsarmejl i eftermiddag, ett brev så vackert formulerad att jag fick tårar i ögonen. Det är precis detta jag vill med mitt skrivande, att väcka känslor, även hos mig själv. Jag blev så glad att jag bara måste dela med mig av ett stycke. Till Dig som skickade mig brevet vill jag bara säga: Tack.
"... av någon anledning kunde jag bara läsa boken hemma, efter det att solen gått ner i skenet av en lampa. Och eftersom jag inte ville att boken skulle ta slut för snabbt såg jag till att läsa enbart ett par kapitel varje kväll, allt för att få vara kvar i berättelsen lite längre. Jag var i fas med berättelsen från första sidan, din bok behövde inte ligga och ”mogna” på mitt sängbord utan jag fängslades direkt. En härlig känsla. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var som gjorde att läsupplevelsen blev som beskrivet. Men jag tror det var helheten. Mitt liv var i fas med din bok. Jag vet att jag inledningsvis fångades av ditt språk och skrivsätt och jag ville bara ta del av det mer och mer. Men ganska snabbt blev även innehållet och berättelsen så påtaglig och viktig ...."
6 kommentarer:
Vad underbart att få ett så fint brev! Grattis!
Tack! Jag har fått många fina läsarreaktioner och varje gång blir jag lika varm i hjärtat.
Grattis!
Ja, det är därför man skriver, för responsen. Något som jag aldrig trodde eller ens reflekterade över att få uppleva.
Vi skriver en berättelse men det är läsaren som blåser liv i den ...
Jag har inte läst dina böcker. Än! Men ser fram mot att göra det.
Titeln på din nya bok skulle kunna vara mitt liv i södra Frankrike. Nu äter vi förstås inte croissanter till frukost, det är alldeles för onyttigt till vardags. Men vi skulle kunna, och få dem alldeles ljumma från bagaren i byn.
Vill du veta mer kan du läsa på min blogg Livet i en sydfransk by - http://sydfranskby.blogspot.com
Grattis till boken, den vackra sjalen och det jättefina omslaget!
Hej Monet! Tack för lyckönskningarna! Jodå, känner till din blogg - du lever ju mitt drömliv! :)
Skicka en kommentar