söndag 9 februari 2014

300 ord som är som toppen av ett isberg

Jag vet inte om ni kanske minns, men för några veckor sedan skrev jag en kort synopsis på det som jag hoppas ska bli min tredje bok. Numera vet jag nämligen att det är så jag måste jobba: skriva en sammanfattning på högst 300 ord. Texten ska sälja in berättelsen för såväl mig som ska skriva boken som för en blivande läsare. Därför är den något dunkel, avslöjar inte särskilt mycket, har inga spoilers (avskyr spoilers), utan beskriver ett utgångsläge, presenterar huvudpersonerna, miljön och huvudkonflikten samt låter ana att en hel del gömmer sig under ytan. Toppen av ett isberg, det är vad min synopsis är.
När jag anser att den är klar får T säga vad han tycker.
Det har han nu gjort vid ett antal tillfällen och det har varit en frustrerande upplevelse eftersom han inte alls känt samma entusiasm som jag. Därför har jag skrivit om och skrivit om och skrivit om. Jag skulle iofs kunna strunta i hans åsikter men det har visat sig att han brukar ha rätt.
Det som jag hoppas ska bli min tredje bok har alltså legat inom mig och pyrt i veckor. Eller snarare har det legat och marinerats. Igår kväll klickade jag upp synopsisen igen, filade ytterligare på formuleringarna och än en gång fick T läsa. Men han fortsatte att spela svårflörtad, frågade mig om jag verkligen ville skriva en berättelse som det redan fanns tolv på dussinet av, och om jag inte tänkte skruva till den och ha med såväl svärta som humor.
Något irriterad (en grov underdrift, jag var skitsur) svarade jag att det var väl klart att jag tänkte det.
"Varför märks det inte i din synopsis i så fall?" sa människan då. "Det jag läser här låter som något som XXX eller XXX eller XXX skrivit. Tillrättalagt, patetiskt och pretto."
Alltså, den mannen ...
Så jag slet åt mig paddan igen och hamrade ilsket vidare. Det tog mig fem försök och halva kvällen innan jag fick höra de befriande orden:
"Äntligen blev jag nyfiken. Och jag skrattade. Det här tror jag på!"
Återstår att se vad förlaget tycker ... Har jag otur dissas min idé och jag måste börja om från början igen.

7 kommentarer:

Manilla sa...

Underbart att ha ett sådant bestämt bollplank! (Det ska jag också skaffa mig!) Nu blir jag nyfiken på din berättelse och hoppas därför att förlaget blir intresserad! Lycka till!

Ingerun sa...

Kan han kolla mina synopsisar också? :):):)

Ebba Range sa...

Din T - är guld värd i den här branschen <3

Annika Estassy Lovén sa...

Bollplank som inte drar sig för att säga vad de tycker är bra! Oavsett vem som kommer med åsikter brukar jag låta dem landa innan jag bestämmer mig för hur jag ska hantera dem. Känns det fel är det förmodligen precis vad det är.

Manilla sa...

Absolut man vill kunna stöta och böta samtidigt som den egna magkänslan är viktig. Har väldigt bra bollplank i mitt akademiska skrivande men aldrig testar på bok/manusidéer. Men det ska jag göra. Har sedan en tid haft en karaktär som vill ha min uppmärksamhet men än har hen inte gett mig tillräckligt med inblick för att jag ska få grepp om hur vi går vidare... Men det kommer nog:)

Katinka sa...

Du är modig! Fast förutsättningen är väl att T gillat synopsis till dina tidigare böcker? Hen har väl s a s kvalat in för sin viktiga roll? Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett motsvarande tidigt bollplank. Svårt att hitta någon som jag riktigt tror på. Dvs någon som inte älskar mig, hatar mig eller är allmänt negativ/positiv.

Annika Estassy Lovén sa...

Jag råkar vara gift med T men han tar sin roll som sanningssägare på stort allvar och stryker mig aldrig medhårs. Eftersom han dessutom är en riktig bokmal, kräsen också, lyssnar jag. För det mesta. ;)