fredag 4 april 2014

Vikten av att känna stolthet

Jag slår upp ordet Stolthet i synonymordboken och läser följande:
1. värdighet 2. högdragenhet, högfärd 3. prydnad, heder, ära

Stolthet är ett ord som likt en baktung humla surrat runt i min skalle alltsedan jag igår kväll läste en artikel i veckans nummer av Svensk Bokhandel, en artikel som i inte särskilt smickrande ordalag beskriver hur förlaget som gett ut min Solviken behandlar sina författare. En artikel som senare idag citerades av Sveriges Radios Kulturnytt.

Jag är mycket väl medveten om att vi alla är olika, att vi lägger vår moraliska ribba olika högt, men för mig är det viktigt att kunna känna mig stolt. Stolt över mina värderingar och handlingar, stolt över att veta att jag alltid gör så gott jag kan och det utan att utnyttja eller lura människor.
Men jag behöver även kunna känna stolthet över de sammanhang där jag verkar, över min arbetsgivare och mina vänner. Över vilka jag samarbetar med.

Jag läser artikeln i Svensk Bokhandel och jag skäms.
På förlagets hemsida, förlaget som gav ut Solviken, ser jag hur det insinuerar - somliga skulle kalla det för att ljuga - och hänger ut en oskyddad och oskyldig debutant eftersom denna haft oförståndet att berätta om hur illa behandlad hon blivit, och jag skäms.

Sedan får jag meddelanden från författarvänner som berättar om hur samma förlag skickar runt mejl där det skyller sina tillkortakommanden på allt och alla inklusive mig. Där ser man ...

Jag skäms och jag tänker att jag borde hålla tyst. Inte lägga mig i. Inte bli inblandad. Inte smittas ner.
Men det går inte. Det går inte eftersom jag avskyr orättvisor, och det som skett är djupt orättvist.
Det heter ju att Den som tiger samtycker och jag samtycker inte ett dugg. Jag tycker det hela är för jävligt.
Så, nu vet ni det. Varsågod och häng ut mig.

Men det finns trots allt saker som jag är stolt över. Som mitt nya förlag, Bokfabriken. Som mitt ljudboksförlag HörOpp!. Som mitt pocketförlag, Månpocket. Som En bok för alla, förlaget där jag är styrelsemedlem. Som att det finns människor som vågar säga ifrån, som inte finner sig. Hurra för er!

Och Katinka - mest av allt är jag är jävligt stolt över dig.

12 kommentarer:

Hanna Lans sa...

En sådan himla trist soppa för alla inblandade! Jag a-v-s-k-y-r när folk blir illa behandlade, avskyr. Och det där om att folk som tiger samtycker, det är ju tyvärr ofta sant. Bra att du stöttar Katinka genom detta inlägg!

Annika Estassy Lovén sa...

Till slut fick jag helt enkelt nog.

Dag Öhrlund sa...

Och jag applåderar dig och Katinka med önskningar om att era författarskap vårdas väl i framtiden!

Åsa Hellberg sa...

Bra Annika!!!

Edgrenskan sa...

Bra! Orättvisor ska lyftas fram!
Och det finns fler där ute som söker lyckan hos olika förlag för att äntligen få sitt manus utgivet; nu är inte Frank förlag ett av dessa förlag att skicka till.Tack för ditt mod!

Manilla sa...

Bra skrivet!

margareta börjesson sa...

Heja säger även jag, som till Katinka - vilket jävla sätt att behandla er och flera på detta sätt! Hoppas förlaget får igen av sin egen "medicin" - och att ingen går på att vända sig till dem med sina manus, debutanter eller etablerade. Bra att du också skriver om detta och bra att tidningen gjorde det

Kim M. Kimselius sa...

Har också följt det hela och läst artikeln i Svensk Bokhandel. Tråkigt att många i dagsläget försöker utnyttja författare för sin egen vinnings skull.
Bra att du har nytt förlag, för jag ser fram emot fortsättningen.
Kram Kim :-) #kommentera100

Katinka sa...

Tänk att jag fick en ny, pålitlig vän tack vare denna trista erfarenhet. Och så mycket stöd från kända och okända på listan Författare på Facebook. Man kan få tårar i ögonen för mindre. Kram till dig!

Annika Estassy Lovén sa...

Nu har förlaget tagit bort den insinuantan texten från sin hemsida. Bra kämpat av Katinka och tack alla för ert stöd!

Nina sa...

Bra jobbat, Annika!
Ditt nya förlag ser väldans trevligt ut!

Ingerun sa...

Tråkigt.