Hostelihost

Jag hostar. Inte bara då och då utan ofta, väldigt ofta, särskilt när jag tänker att nu får jag inte hosta mer. Det är tröttsamt att ha igentäppta luftrör och för första gången sedan virusmonstret gick till anfall undrar jag om jag kanske borde gå till en läkare. Om en vecka ska jag nämligen stå på en scen i Borås och få mina 2 minutes of fame. Vore ju lite tråkigt om jag stod där röd i ansiktet, oförmögen att säga ett enda vettigt ord och med en hosta som om jag rökt i  30 år. Det är ju kvick och rolig och inspirerande jag ska vara, vilket är nog så svårt.
Fast vem vet - det kanske är hosteriet som kommer att göra att landets bokhandlare minns mig den dagen de ska rekommendera en roman till sina kunder? "Köp denna bok inte bara för att den är bra utan för att författarinnan verkar vara en så TAPPER och ENASTÅENDE varelse. Hennes lungor låg på scenen när hon var klar med sin pitch men inte en gång beklagade hon sig."