Vi blundade och hoppade.

Jag som inte tror på särskilt mycket, tror på tecken. Min teori är nämligen den att om det är meningen att någonting ska ske, kommer jag för eller senare att ställas inför ett val. Det är alltså ingen mening att jag försöker tvinga fram ett händelseförlopp.

Hittills har det aldrig slagit fel. Jag skapar förutsättningarna men sedan är det någonting annat som avgör när det är dags för beslut.

Igår kom då den där möjligheten som vi väntat på och valet skulle göras idag redan. Våga eller inte våga, det var frågan. Jag sov inte många timmar i natt, tankarna for runt som galna illrar. Men så, till slut, bestämde vi oss T och jag.

Vi gör det.

Förmodligen är det helt galet men vi gör det ändå.

Säljer lägenheten, flyttar in i en hyresrätt och bygger i Frankrike. Därför att detta är vår dröm och därför att livet är för kort för att låta bli att ta chansen när den uppenbarar sig.